torsdag 21 oktober 2021

Fem år hit eller dit och smaken är som baken

 Jag tror att min mamma någon gång har sagt till någon som beklagat sig över att ha blivit gammal: "Men DET är ingen ålder på en häst" i ett försök att få den andre att inte känna sig lastgammal. Jag har sannolikt inte riktigt förstått talesättet, men kanske passar det bra för mitt minst sagt sporadiska bloggande. Det är fem år sedan. Om det är en ålder på en häst eller ej låter jag vara osagt. 

Så, vad har jag att säga om de senaste åren? Både mycket och lite. Det är ju mest på barnen det märks att tiden går, de blir liksom äldre på ett mer påtagligt sätt. Mina rynkor och gråa hårstrån syns inte lika bra eftersom de ackompanjeras av en långsamt försämrad syn, men barnen blir ju stora på riktigt. Döttrarna har till och med blivit så stora att de snart flyttar hemifrån. För ett par veckor sedan var vi en tur upp till stugan i Skellefteå för att hämta möbler och annat. Hur mycket maken och jag än försökte övertala tjejerna om att just dessa två konstverk skulle passa utmärkt i deras blivande lägenhet tackade de nej. Synd, för det är verkligen härliga konstverk av trä och glas. Men, dagens ungdom verkar inte ha någon som helst smak för vad som är vackert. Suck!








fredag 18 mars 2016

Fick ett låttips...

... i mejlen från min körledare. Den är otroligt bra och vi ska göra den på Gustavsberg Gospels konsert i april! Välkomna!

Här är låten, njut!


måndag 8 februari 2016

Men oj - vad blir det egentligen för mat?

Sms:ade äldsta dottern: Bönröra lr kyckling?
Fick svaret: Bönor <3 p="">Tänkte ett varv och skrev: Hmmm...
Fick svaret: Bönröra med tomater till tortilla + guacamole!!! Börjar inte snålvattnet rinna när du läser det? Hemma om typ 10-15 min iaf.

Det blir kyckling. Inte för att jag är en okänslig och ond mamma. Utan för att jag kollade avocadon. Den är ju grön fortfarande! Blir knappast någon gukkamåle av den. Näe, då gäller det att tänka om. Kycklingfiléerna låg där så rart i kylen och bara ropade "Hallå? Vill nån ha oss?" och på den vägen är det. Filéerna var mycket olika stora och jag skar ner dem i lika stora avlånga delar (skär mot fibrerna så blir det saftigare) och blandade dem med lite rapsolja, pressad citron, kikkoman soja, sweet chili, thai curry och honung och skjutsade in dem i ugnen på en långpanna.

Sedan hittade jag en sötpotatis, lite potatis och morötter och så fick kycklingen efter 10 minuter sällskap av dessa, skurna på längden, tvären eller klyftade. Olivolja, salt och peppar på och blanda runt. Så här ser det ut när de just har åkt in i ugnen:


Jag har rostat lite cashewnötter i en torr panna och ska bara blanda ihop en sås med turkyoughurt och mango chutney. Sedan är det bara att vänta på att maten ska bli klar. Det bör inte ta mer än 30 minuter tillsammans i ugnen, ca 200-225 grader. Just ja! Små körsbärstomater ska in också! Måste fixa nu direkt! Vi hörs en annan gång!

söndag 24 januari 2016

Bättring eller goodbaj?

Frågan är om jag verkligen kommer att bli en "riktig" bloggare. Någonsin. Svaret är förstås nej. Men kanske, kanske kan jag bättra mig åtminstone?  Och klämma iväg ett inlägg i ... säg månaden? Låt mig testa. Annars kanske det är läge att avsluta spektaklet.

Äldsta dottern har precis gjort gari till söndagens sushi-middag och nu vill hon baka knäckebröd. "Har du något recept, mamma?" Jomenvisst, säkert finns något på bloggen. Och så hamnade jag här. Skrämmande, men jag hittar inget recept eftersom jag inte har någon ordning här. Dottern fick ta ett ur receptpärmen istället, så nu är hon igång. Jag har själv gjort fröknäcke med utgångspunkt i det här receptet för någon månad sedan. Då bytte jag ut majsmjölet mot rismjöl och kavlade tunt, tunt mellan två bakplåtspapper. Det blir spännande att smaka dotterns variant!

Yngsta dottern - mellanbarnet - letar träningstajts som verkar ha kommit bort i storasysterns röriga garderob. Här ska tränas! Hon har blivit lite pilates-biten de senaste veckorna och kör hemma med youtube-klipp och träningsmatta. Det här introduktionspasset fick vi köra igår, döttrarna och jag. Roligt och jobbigt på en gång.

Jag gillar ju både bakning och pilates och skulle gärna vara med på båda, men har inte riktigt tid med något just nu. Det finns en hög olästa inlämningsuppgifter som vill bli klara till i morgon, så jag får stanna vid datorn några timmar till.

Men nu har jag i alla fall bloggat i januari. Kanske kommer jag igång på riktigt till slut..?

tisdag 13 maj 2014

Gospelkonsertdax!

Ja, det är sant! Vi har en helt ny gospelkör i församlingen med en av Sveriges vassaste körledare - Mia Sandell - och på söndag har vi vår första, egna konsert. Varmt välkomna!


lördag 10 maj 2014

Men - vad händer?

Svar: Både ditt och datt! På jobbet har det varit extremt hektiskt december-mars. Och naturligtvis är det inte stiltje hemma heller.

Men nu är det vår! Även om vädret inte är särskilt vårligt. Det som har hänt sedan sist, när det gäller sådant jag bloggar om är följande:

- Det har varit jul. Roligt. I år hade vi glöggfest och jag kan rekommendera "Skurna, franska pepparkakor" ur Sju sorters kakor, marschmallows med krossad turkisk peppar i samt hemmagjord roséglögg. Kanske fixar jag recept till nästa jul...

- Det har varit påsk. En fin och viktig högtid där vi påminns om att livet en gång för alla har vunnit över döden.

- Äldsta dottern ska få börja övningsköra bil! Körkortstillståndet kom på hennes 16-årsdag. Kör på!

I övrigt är det inte mycket att tjata om. Men vi gjorde riktigt god sushi idag! Till och med riset blev kanongott! Det blev laxrullar för hela slanten. Med gurka och extra mycket lax i, eftersom avokadon inte var ätmogen. Maken gjorde egen inkokt-inlagd ingefära eftersom burkvarianten smakade bensin (riktigt äcklig!) och det blev naturligtvis fantastiskt gott. Han skivade ingefära på mandolinen, kokade 12 minuter med vatten, äppelcidervinäger, honung och en nypa salt. Sedan fick det svalna innan vi kylde ned inläggningen inför serveringen.

Nu ser vi schlagern och eftersom det är så dåliga låtar fick jag tid att blogga. Äntligen! Hoppas Sanna Nielsen vinner, hennes låt var ändå bäst!

tisdag 10 december 2013

Dax att tycka något..?

Näe, det är bara så att jag inte hinner med att skriva diverse angelägenheter i denna lilla blogg. Min vardag är fylld av annat som prioriteras högre, t.ex. jobb, familj, sång, musik, matlagning, bakning och umgänge med nära och kära. Jobbet är mycket intressant (se Monicas Mattefest så förstår ni!) och håller mig ständigt sysselsatt. Familjen med de allt äldre barnen och maken (jodå, han åldras också, ungefär i samma takt som jag själv t.o.m.) är min laddarstation. Här hämtar jag kraft genom intressanta samtal och oändlig kärlek. I hushållet låter jag hjärnan vila i vardagens sysslor. Med sång och musik roar jag mig. Och umgänge ger ytterligare fler dimensioner på tillvaron i form av diskussioner, skratt och goda middagar.

Somligt av allt detta tar förstås också på krafterna. Det är ju inte alltid lika avkopplande att hänga tvätt eller leta på vinden efter skridskor kl. 23.30 på kvällen, men det är sådant man får ta.

Nåväl, det är hög tid för mig att också tycka något. Jag har luftat några åsikter här i bloggen och kan väl fortsätta med mitt specialområde: Min irritation på folk som tycker att de är viktigare än alla andra. Till den här kategorin hör ganska många människor, men tidigare har jag nämnt rökare som kastar fimpar. De är experter på att vara så mycket viktigare än andra människor, eftersom de inte anser sig tillräckligt ovärdiga för att ens ta hand om sitt eget skräp. Detta gäller ju för all del alla som inte kan kasta sopor ordentligt. I radhusområdets soprum finns bevis på att mina egna, glada grannar också tycker att de är viktigare än vad t.ex. jag är. De slänger allt möjligt återvinningsbart i soprummet. Kartong, plast och glas.

Somliga av dessa människor som är så väldigt viktiga är också riktigt farliga. Det gäller t.ex. bilister vid vårt trafikljus. De som är viktiga och har viktiga barn som ska hinna i tid till viktiga skolan behöver ju inte stanna för rött bara för att mina mindre viktiga barn vill gå till sin skola helskinnade. Nähä, bäst att gasa på så hinner viktiga mamman till sitt viktiga jobb också!

Det får räcka med ovett för idag. Jag ska dricka te och lugna ner mig efter detta tyckande så får vi se om jag återkommer med mer nyttig samhällsinformation vid något annat tillfälle. Tjing!

måndag 2 september 2013

Vem lufsar där?

Jag inbillar mig att jag har börjat jogga. Sedan maj har jag två eller tre gånger per vecka givit mig ut på en halvtimmes jogg, eller snarare "lufs", i närområdet, helst på skogsvägar. Jag vet inte vad jag ska säga om detta... somliga menar att om man bara kämpar på i en månad så kommer det att börja gå lättare och man kommer att orka mer, bli piggare och starkare. Man ska visst sova bättre också. Mja, säger jag... visst känns det i kroppen att det går aningens, aningens lättare att ta sig runt en viss slinga, men inte tycker jag att jag kan öka på sträckan eller lägga in några extra tuffa intervall-omgångar utan vidare. Det händer liksom inget med konditionen, verkar det som. Jag flämtar och flåsar och tycker att det känns tungt, helt enkelt.

Familjen har varit på semester en vecka (första gången på Mallorca, jätteskönt väder men äcklig turistmat!) och då har jag inte tränat p.g.a. att jag fick bihålebesvär av allt badande. Så nu gav jag mig ut på en tur efter att ha vilat i en dryg vecka och då kändes det plötsligt riktigt lätt! Jag höll rätt hög hastighet och hade en snittpuls på 168 slag/min under 30-minuters-rundan. Konstigt! Ett slags straffjogg som kändes bra... får se hur träningsvärken blir...

Nu vilar jag någon dag och nöjer mig med promenader så får jag se om det var en engångsföreteelse eller om jag verkligen kommit "framåt" i joggingen! Tjohej!

tisdag 20 augusti 2013

Märklig middag

Ibland blir det nog lite FÖR konstigt med maten. Speciellt eftersom vi envisas med att inspireras av recept eller bilder eller vad det nu kan vara, men däremot inte ANVÄNDA recepten när vi lagar maten. Som med Ernsts "gratäng" - den med paprikor, brödsmulor, tomater, sardeller, kapris m.m. Vi hade inte sardeller så vi tog oliver. Vi tyckte att det behövdes "lite mer" och lade till smörstekt fänkål och purjolök i strimlor. Det hela blev mycket gott och vi åt gratängen till strimlat, grillat dagen-innan-kött som vi stekte upp i lite smör.

Nu grillar jag en bit picnicbog som jag klappat in med chilipulver, cayennepeppar och paprikapulver och tänker servera den till blomkålspuré (och kokt potatis till fegisarna = man och barn) och en tomatsås med champinjoner och purjolök och lite vitlök. När jag tänker efter låter det hela rätt konstigt, men jag tror att det blir toppen! Så här ser maten ut medan den tillagas. Det är bara att erkänna: Uppläggningen gör ganska mycket för den visuella upplevelsen av anrättningen...



Nybakat och krångel

Jag fascineras över hur krångligt vissa saker är. Speciellt de som ska vara så enkla. Som att boka en semesterresa. Jag har suttit flera timmar vid datorn för att hitta resan, boka den och sedan boka allt annat jag insett att jag behöver. Vi har t.ex. beställt dykmasker till hela familjen. Det var väl egentligen enkelt, men vi hittade flera företag med olika erbjudanden och det gäller ju att hitta det mest prisvärda... Sedan har jag tittat på vad man kan göra på semesterorten om vädret är uselt. Det har tagit ett antal timmar. Och så har vi bokat hyrbil några dagar, vilket i sig var nog så krångligt. Ska vi välja att betala för full tank direkt vi hämtar bilen eller ska vi tanka den full innan vi lämnar igen den? Men hur i fridens tider ska jag veta DET nu? Tänk om vi inte åker mer än några få mil? Eller om vi åker bil från morgon till kväll?

Sedan spann tankarna vidare, på tal om krångel. Jag minns t.ex. att det mest krångliga jag någonsin gjort var att anmäla mig arbetslös på Arbetsförmedlingen (AF). När jag var nyexad och skulle leva på s.k. "spring-vick" var det nödvändigt. Men oj, vad krångligt det var att få alla blanketter rätt ifyllda och vad omöjligt det var att uppskatta vilket omfattning jag skulle jobba! Mina matematikstudier tedde sig vid jämförelsen enkla... (nu överdriver jag, för jag fick faktiskt anstränga mig rejält för att klara några av mattekurserna!)

Efter några år fick vi barn. Och så skulle man vara föräldraledig. Och senare VAB:a. Försäkringskassans rutiner för sådana saker är inte heller helt enkla att begripa sig på.

Huvva, vilka krångliga blanketter jag har fyllt i genom åren!

Då är ett vanligt brödbak att föredra. Dessa runda och fänkålskryddiga varelser kom till i söndags när jag passade på att göra mig av med diverse mjölslattar, t.ex. dinkelmjöl, specialvetemjöl, rågmjöl och vanligt vetemjöl. Enkelt!




måndag 12 augusti 2013

Slut semester!

Nu har jag jobbat i drygt en vecka! Nytt för i år är att jag jobbar heltid med matematikdidaktik på lärarutbildningarna på universitetet. Det känns riktigt bra. Och allra bäst är att jag faktiskt har hunnit en hel del fixande, trixande och förberedande. Visserligen återstår en del att göra innan kurserna startar, men ganska mycket är ändå på gång.

På hemmafronten är det väl ungefär likadant. Jag har hunnit med en hel del slappande under semestern, men visst, allt slöande blev inte helt klart... jag får försöka hinna med det under året, lite då och då ;-)

Och så finns det sådant som jag tänkt göra som fått vänta. Som vanligt. Det som inte hunnits med under semestern är t.ex. att röja på vinden hemma... Det verkar alltid bortprioriteras. På vintern är det för kallt och på sommaren för varmt för att vara där uppe. Och om det regnar blir det för jobbigt med ljud. Samma sak om det blåser. Lika bra att avvakta med sådana aktiviteter... tills det blir "lagom" väder för att röja på vinden.

Jag satte i alla fall en ny surdeg i sommar! Och har hunnit baka några lantbröd varje vecka. Förra läsåret tyckte jag ju inte att jag hann med det, men oj, vad det är gott med eget bröd. Jag ska försöka hinna med.

torsdag 25 april 2013

Galet om amning

Hörde på radion i morse att Amningshjälpen ligger bakom en video med titeln "Du kan amma här" där man gjort ny text till Gangnam style och där man i videon visar mammor som ammar sina barn. Uppenbarligen har videon upprört vissa galna människor som skickat hat- och hotmejl till personer med koppling till videon.

Det är förskräckligt att något som är så fullkomligt naturligt ska kunna reta upp folk så till den milda grad att de hotar att döda bebisarna till de ammande kvinnorna i filmen. Jag hoppas bara att dessa galningar INTE själva har barn, det vore hemskt sorgligt om de förde vidare inskränkthet, ointelligens och ondska till fler generationer.

Självklart ska mammor kunna amma sina barn i vanliga vardagssituationer, t.ex. på café eller i köpcentra. Och naturligtvis visar ammande mammor hänsyn i känsliga miljöer, t.ex. vid begravningar, och väljer att gå iväg i avskildhet om det är möjligt. Men, det behövs verkligen inte särskilt ofta.

Vilka är det egentligen som upprörs över att se ammande mammor? Det kan inte vara kvinnor, det är bara för orealistiskt... Då återstår männen. Och det är lika underligt, för enligt vad jag har förstått så brukar män uppskatta kvinnobröst. Det verkar orimligt att män skulle reta sig på att få se fler bröst i vardagslivet..?

Själv blir jag glad och varm i hjärtat när jag ser ammande mammor. Inte bara för att jag minns hur mysigt och fint det var att själv kunna ge mina barn den bästa näringen och närheten som fanns, utan också för att ammande mammor så tydligt visar att de verkligen älskar sina små barn! Mer amning åt folket!

onsdag 17 april 2013

Att dela rättvist på pengarna

När jag ändå håller på och avslöjar min syn på hur man delar rättvist på föräldraledigheten kom jag att tänka på annat man förstås behöver dela rättvist om man vill leka jämställdhetsfamilj:

Kosingen

I en familj är det vanligt att mamman och pappan uppbär anställning. [Nu kommer jag ihåg att min pappa tycker att det är fel att säga att folk "jobbar". Han menar att de flesta minsann inte alls jobbar eftersom han med den definitionen tänker på riktigt fysiskt tunga jobb som exempelvis skogshuggare, snickare, fiskare, städare, vårdare och bilmekaniker. Jobba är för honom synonymt med kroppsarbete. I övrigt kan man lika gärna säga att någon är anställd. Då omfattar det alla typer av stillasittande yrkeskategorier.]

Om båda föräldrarna jobbar så händer det ofta att de inte tjänar lika mycket pengar på sina jobb. Hur delar man rättvist på lönen? Min kloka och logiska uppfattning är förstås att pengarna är till för familjen som enhet och att båda föräldrarna därmed har lika stort ansvar för hur de används. Lösningen är gemensam ekonomi. Pengarna kommer till familjen och används för familjens skull. Och en familjeenhet bygger på kärlek och ömsesidig respekt vilket betyder att alla familjemedlemmar får det de behöver i den utsträckning som ekonomin tillåter. Superenkelt.

- Nämen, min lön är ju min, säger säkert någon smartskalle. - Vi delar på mat och hyra, min tjej och jag, men resten är mitt. Jag kan ju inte hjälpa att hon tjänar sämre och får mindre fickpengar... Jag brukar åka skidor i Chamonix med killarna varje vår... Hon brukar ta ungarna till sin morsa i Karlstad under tiden, det gillar ju hon... väl?

- Jaha, hur tänkte du då? undrar jag.

Och så tänker jag att det inte är konstigt att folk skiljer sig eller att mycket få svenskar har en årslön på banken... Suck!

Grejen är att i samma ögonblick som man bildar familj så upphör ego-livet. Familjen kommer först, mina egna önskemål kommer sedan. Då blir det också rättvist. Har vi råd får vi också spendera mer, men det avgörs av familjeenheten där alla har samma rättigheter att få det där lilla extra om familjen har råd.

Och för att knyta an till gårdagens inlägg: Då innebär det också att mamman i lugn och ro kan vara hemma med bebisen utan panik, därför att familjen har gemensam ekonomi så att hennes behov ändå kommer att tillgodoses lika väl som pappans, trots att hon får usel föräldrapenning under mammaledigheten. Enkelt och fiffigt!

tisdag 16 april 2013

Att dela rättvist på föräldraledighet

Angående debatten i frågan som då och då ploppar upp. Nu senast efter S-kongressen. I Aftonbladet skrev KD-politikern Emma Henriksson ett riktigt bra debattinlägg, det finns här.

Jag är själv fascinerad av debatten och får en klar obehagskänsla när politiker petar i folks privatliv så mycket. Har vi inte alla insett att just detta pillande INTE är vad politiker ska pyssla med?

Och så är jag glad över att mina barn är större nu och att vi inte kommer att drabbas av politisk klåfingrighet i just det här fallet.

Men, när det gäller sakfrågan, om föräldrarna ska dela lika på föräldraledigheten eller inte, är jag förundrad över att det överhuvudtaget är ett föremål för diskussion. Självklart ska mamman få bestämma hur mycket eller lite hon vill och behöver vara hemma med det nya barnet.

Låter det reaktionärt? Nej, inte alls. Det är fullkomligt logiskt och kräver bara att att det super-duper-mega-jämställda paret ställer sig en, enda fråga:

- Delade ni lika på graviditet och förlossning?

Nähä, tänkte väl det...

Alltså: Mamman har första tjing på att bestämma, allt annat är helt orimligt. Hon har varit gravid i 40 veckor alldeles själv. Hon har mått illa, fått hjärtklappning, åderbråck, foglossning, dålig nattsömn o.s.v. alldeles själv. Och hur var det vid förlossningen? Visst var det mamman som hade mest ont, sprack mest, riskerade livet vid kejsarsnitt alldeles själv..? Mamman behöver därför mest tid hemma efter graviditet och förlossning för att återhämta sig. Pappan kommer lätt i form efter sin insats med en klassisk tupplur. För mammans del fortsätter dessutom de kroppsliga förändringarna efter att hon blivit mamma, så det behövs mer avskildhet, lugn och vila innan hon är fit-for-work.

Om det inte räcker som argument, om man dessutom tänker på det lilla barnets behov när det väl har fötts ut, så är min erfarenhet att mamman också är den som kan ge barnet allra bäst mat. Mammor ammar bättre än pappor. Och den man som vill tvinga sin fru/flickvän att först jobba heltid och sedan ägna övrig ledig tid vid bröstmjölkpumpen för att han ska kunna leka mamma om dagarna är ju inte riktigt så snäll, kärleksfull och jämställd som han kanske verkar...

Politiskt korrekt? Uppenbarligen inte! Logiskt och klokt? Självklart.




tisdag 2 april 2013

Hoppsan... vad tiden rusade iväg...

Inte är det första gången. Och verkligen inte sista. Tiden. Rusar. Iväg. Och så har jag inte skrivit ett endaste litet inlägg på världens mest lästa blogg på ett halvår. Nu kan jag i alla fall skylla på något: Jag skriver aningens fler inlägg på min jobb-blogg, Monicas Mattefest. Det beror förstås bara på att jag direkt ser en viss "nytta" med den bloggen. Inte för att mina elever och studenter besöker den speciellt ofta, fastän jag nog skulle önska att så vore fallet, men för att jag själv ska komma ihåg vad jag har gjort och vad jag har för grejer på gång i jobben. Som en jobb-dagbok. I skolvärlden låter man gärna elever, oftast yngre, skriva loggbok över vad man har lärt sig och hur det har upplevts. Så gör jag med den bloggen.

Nåväl. Här är en kort livsresumé för den nyfikne:

- Jag har två jobb. Ett som vanlig gymnasielärare och ett som lärare i matematikdidaktik på SU. Väldigt roligt men också väldigt, tja, jobbigt. Det är märkligt att hjärnan liksom stretar emot när det gäller att lära sig nya saker snabbt. Åtminstone till en början. Sedan sätter det fart i de (djupa och många) vindlingarna där uppe. Kroppen skriker också över den ökande mängden jobb, främst det stillasittande datorjobbet som det innebär att planera presentationer och läsa rapporter. Rygg och nacke har gnällt lite till och från, men nu har vi en överenskommelse - kroppen, knoppen och jag - om att varva stillaarbete med rörligt på ett medvetet sätt.

- Min gospelkör - Gospelago - har sjungit på sista versen. Utan körledare blir det inget mera tjohejsan om jag inte kan hitta någon annan kör eller något annat sammanhang att få sjunga i till hösten. I vår har jag räddats av ett gospelprojekt inför Palmsöndagen med inlånade körledaren Mia Sandell och ett par mysiga sjungningar ihop med skönsjungande musikvänner (Skärtorsdagsmässa förra veckan och Våffelcafé på söndag).

- Ungarna fortsätter att växa - hör och häpna! - och är både kloka och roliga. Stundtals är de skvatt galna och väldigt trista (t.ex. när man ber om hjälp med att vika tvätt eller städa, då är det inte så festligt minsann...).

- Maken är som vanligt. Helt enkelt... underbar!

- Sist och minst: Mössen... de är numera tre till antalet. En svart jättefet, en mörkbrun mittemellan och en vit lite slankare typ. Väldigt lustigt att de är så olika matfriska. De påminner om... människor! Pip!

måndag 15 oktober 2012

Men är det inte...Martin Johansson?

För några veckor sedan var jag pinsam på ett helt annat sätt på min nya arbetsplats på universitetet. Från lunchrummet såg jag några studenter som verkade söka någon person, de tittade in mot de lunchande lärarna. Ingen kollega reagerade, men jag gick dit och öppnade. De skulle lämna något laborativt material till en lärare och jag följde med för att låsa upp. Då jag kikade på studenterna lite närmare utbrast jag, riktad mot en av dem: "Oj, vad du är lik Martin Johansson!" Och det var ju också HAN. Kul!

Jag brukar mest kalla honom "Surdegskungen" så här hemmavid. Jag håller koll i hans blogg, har köpt två av hans tre brödböcker (ska förstås köpa den senaste också!) och har inspirerats av honom till bättre brödbak de senaste åren. Inte konstigt att jag blev hänförd av att träffa honom!

En kändis som (kanske) pluggar på universitetet där jag precis börjat jobba! Hela dagen kändes liksom lite extra rolig efter detta möte. Mina kollegor tyckte nog att jag mest var... ja... pinsam... Men det struntar jag i. Jag planerar att ta med hans böcker till jobbet för att någon gång se till att få dem signerade! Om vi någonsin möts i trapphuset igen, alltså.

lördag 1 september 2012

Alltid mamma... pinsamt!

Fastän jag numera arbetar med vuxna personer (deltid bara!) så kan jag inte hjälpa att jag känner mig som en mamma... Senast förra veckan på Stockholms Universitet när jag fick en liten rundvandring av ett par nya kollegor. Det bara liksom flög ur mig, utan att jag kunde hejda mig... Ett par tjejer stod och pratade med varandra, den ena rökte på en cigarett. Och precis när vi gick förbi fimpade hon på marken och trampade på fimpen medan samtalet fortsatte. Tror någon att jag kunde stoppa mig? Nej då. Jag högg direkt: "Hallå där, du tappade något". Tjejen tittade förvånat på mig. Jag vred om kniven: "Fimpen! Släng den i soptunnan istället." Hon suckade och jag och mina kollegor gick vidare. Tror att hon tog upp den. Det blev förstås pinsamt eftersom det inte är "normalt" att folk bryr sig. Suck... men en mamma är väl allas mamma?

måndag 2 juli 2012

Möss och kanin

Vi har fem möss. Mellandottern fick tre nya möss (vi har haft möss i två omgångar tidigare) när hon fyllde år före jul och då fick också storasystern och lillbrorsan varsin mus. Ungarna har en blogg om mössen också där de skriver ibland. Nu råkade ju barnen ha åkt två veckor innan oss till sommarfirandet, så vi föräldrar har tagit hand om de fem små - och stora! - mössen en tid. Nu när vi alla är tillsammans i stugan har vi förstås tagit med mössen. De tycker väl inte att sommarstuge-buren är så festlig. Den är mindre och de allt för feta mössen har svårt att rymmas tillsammans i huset.

Idag åkte barnen med farmor och farfar för att hämta sin sommar-kanin, dessutom. En vit och gullig liten kaninunge som fått namnet Ior bor nu ute i kaninburen under några veckor. För några hundralappar får barnen hyra kaninen av en uppfödare som utöver kanin-hyra också tillverkar produkter av... kaninskinn. Förra sommarens lilla kanin, Lillan, blev nog en alldeles len liten partyväska åt någon dam... Men i år kommer sommarkaninen att gå ett annat öde till mötes. Han ska nämligen få bli avelshingst (eller motsvarande i kaninvärlden) och kommer inte att dö förrän han har spridit sina gener vidare. Kul. Eller nåt...

Nu har vi alltså en hel hög husdjur att ta hand om! Det blir inte långtråkigt i alla fall!

fredag 29 juni 2012

Goda grannar & husmanskost

Igår hade vi några grannar hos oss på middag. Först var det grannparet som bor vägg i vägg + deras gulliga hund Saga (som också fyllt 6 år i dagarna, vi uppvaktade med tuggiga godsaker!) som vi hade bjudit, men sedan lyckades jag få syn på ett par grannar längst bort i vårt radhus som såg onaturligt ensamma ut. Mycket riktigt hade deras två barn stannat hos mor- eller farföräldrarna och bara mamman och pappan var hemma. Så vi bjöd över dem också. Vi grillade laxfilé med rabattens egna örter (salvia, oregano och två sorters timjan) och serverade med halverade färskpotatisar i ugn med purjolöksbitar samt grönsallad med gurka, oliver, haricotsverts och halloumiost och en massa örter. Till det gjorde vi två snabba kalla såser, en med turkyougurt, ishavsrom och rödlök och en med créme fraiche, majonnäs och gräslök. Och lite bröd med smör och stark svecia-ost till. Gottigt, tyckte alla! Först smuttade vi på cava och mumsade på chips, chilinötter och pistagenötter. Och efteråt lugnade vi magen med rabarber- och äppelpaj. Mitt tips är att alltid klämma på citronsaft, krydda rejält med kanel och ringla över sirap innan smuldegen åker på. Det fungerar till det mesta.

I dag passar vi Saga, den rara lilla byrackan som bor granne med oss. Det är för övrigt ett perfekt sätt att ha hund! Vi kan gå ut med henne när vi vill och vi slipper veterinärbesök och annat jobbigt. Maken och jag gick en lång promenad med henne och hon blev väldigt trött i huvudet av att behöva lyda oss.

Alldeles nyss pratade jag med barnen på Skype. Väldigt kort, de satt just hos mormor och morfar och åt kåldolmar. Kunde INTE prata med rara mamman. Vi ska höras om en stund i stället. För några dagar sedan, när de var hos farmor och farfar hade de ätit så mycket palt att de hamnat i palt-koma... Det är kul att våra föräldrar har vett att göda barnen med rejäl husmanskost när vi själva håller på att larva oss med modern och konstig mat, fniss!

onsdag 27 juni 2012

2D-bio och mera längtan

Jodå, som tur var kunde man se Prometheus i vanlig 2D på Filmstaden Sergel. Efter ett besök på universitetet (där jag med stor sannolikhet kommer att jobba två dagar per vecka nästa läsår) passade maken och jag på att äta skräpmat i Kungshallen, gå på bio och sedan promenera genom Gamla Stan mot Slussen och bussen hem. Vad gör inte två ensamma föräldrar i ren desperation för att döva sin längtan efter barnen som är på sommarlov hos mor- och farföräldrar, så säg?

Och hur var filmen? Ja, just det. Snygga effekter, men som alltid för mycket slafsande i slem och sörjor, för mycket alien-larver som ska in i munnen och sedan förvandlas och födas ut genom buken, för mycket robot-med-hidden-agenda, supertöntigt slut (vad gäller alien-grejen som står och ylar) och självklart inga svar på frågorna... Noomi Rapace spelade förstås riktigt bra, hon räddade hela filmen från att kännas som den gamla kalkonrullen Krull (kommer inte ens ihåg vad den handlade om, en sci-fi som var riktigt usel i alla fall)! Alltså: Underhållning!