Bakhelg

På min lediga fredag brukar jag städa, tvätta och fixa saker. Ibland lyckas jag träna, t.ex. simma, men jag blir bara så väldigt trött om jag tränar på morgonen, så därför behöver jag undvika det för att orka med hushållssysslorna. Det där om att man blir piggare av att träna är något av en myt, eller funkar inte på mig, för jag blir supertrött. Alltså är det bäst att jobba på hemma eller på jobbet och (eventuellt!) träna om kvällarna, för då kan jag gå och lägga mig. Nåja, i fredags blev det lite bakning. På torsdagskvällen hade jag gjort pepparkaksdeg, rejält med kryddor. Hälften av degen blev till fina kakor under fredagen. Små formar är fiffiga, de är lätta att ta upp fastän man kavlat tunt och det är mysigt att hälla upp en skål med minipepprisar till kaffet (eller glöggen). Men jag bakade också anisbröd, som mamma och svärmor alltid gör. Degen är egentligen en vanlig bulldeg som innehåller anis, ganska rejält för att få smak (ett kuvert till 5dl degvätska). Man kavlar ut degen efter jäsningen och skär ut små rektanglar som man snittar med två snitt så att de bildar E:n. Efter ytterligare jäsning kommer det roliga: Bröden friteras i kokosfett! Det blev bra med ca 150° hett fett, då räckte det att fritera en minut per sida ungefär. Man lär sig snabbt hur det fungerar, speciellt om man provsmakar... De små "grisarna" vänds i strösocker precis innan man äter dem och de är ljuvliga nyfriterade! Då är ytan frasig och innanmätet är varmt och lite segt. När de har svalnat - osockrade! - fryser man in dem och så tar man fram och tinar i mikro/ugn när det är dags att fika. Min trettonåriga dotter och hennes två kompisar kom precis hem från skolan när jag höll på som bäst att fritera. De blev mycket nöjda över att få smaka... Dessutom hade jag bakat vanliga chokladsnitt som jag "spritsade" ut med en gammal kaksprits som jag fått av mamma i somras när hon rensade ut sitt kök och hittade kartongen med den knappt använda apparaten. Det blev jättefina kakaor, minsann! Och goda. I går fortsatte jag bakhelgen med surdegen som jag satte kvällen innan. Den blev till två mäktiga men väldigt goda aprikos- och valnötsbröd med psylliumfrön. Lite nyttigt får man allt tugga i sig också! Jag bakade också några mandelmassekakor som jag penslade med mörk choklad på undersidan. Bara färdig mandelmassa blandat med äggvita, en äggvita per 200 g mandelmassa. Sedan klickade jag ut dem på plåtar och gräddade. Bra att ha om man behöver något sött till kaffet. Sedan gjorde jag en variant av min mammas goda mandelmarängkakor "Liz favoriter", där man gör små lätta kakor som läggs ihop två och två med smörkräm emellan. Jag var lat och struntade i att skålla mandeln. Och så lät jag matberedarens knivar "mala" mandeln. Jag kan knappast kalla dem Liz favoriter när de blev både grövre och mörkare i färgen (oskalade mandlar), så de får heta något i stil med "Simpla favoriter"... Men goda blev de! Därefter insåg jag att jag inte hade någon syltkaka! Ve och fasa! Matberedaren hjälpte snabbt till att göra "Syltbrysselkakor" ur den klassiska "Sju sorters kakor". Sylten var vår egna aroniasylt med vanlijsmak. Smaskens! Nu saknar jag bara några nötkakor - hittills har jag ju bara använt mandel! - och kokoskakor. Svärfar gillar dem... (och jag!). Och så blir det nog saffransbullar till helgen. Om det ryms i frysen. Lammet jag beställde kom också igår, så nu är frysen rätt knökfull! Men på ett härligt sätt...! Om mina gulliga naturelever har riktigt tur hinner jag rätta deras sista matteprov på D-kursen som avslutas till jul. På tisdag är det Nationellt Prov, så vi är alla lite spända. Då är det skönt att ägna helgen åt kakbak. Och ett besök i kyrkan på högmässan. Julens budskap får inte gå oss förbi mitt i alla förberedelser.

Sagan om Monicas återkomst

Nja, så spännande och dramatiskt så att man kan jämföra detta inlägg med den sista delen av Tolkiens trilogi - Sagan om konungens återkomst - om den otäcka ringen, den modige Frodo, den schizofrene Gollum och de andra karaktärerna kommer det inte att bli. Men lite intressant är ändå att jag denna kväll, minst lika trött som vanligt efter en arbetsdag och vanlig "förbereda-lektioner-och-prov-och-annat"-kväll, ändå väljer att kolla in min gamla blogg. Jag har en plan. Till denna blogg vill jag så småningom koppla sådant jag gör på jobbet. Vet inte hur det ska gå till, men jag får fundera på det. Det jag tillverkar, t.ex. uppgifter, övningar och prov, vill jag egentligen prångla ut till vem som helst och då kan det ju ske via bloggen. Men först måste jag tänka ut något... Vad har hänt sedan sist? Både "inte mycket" och "väldigt mycket". I privatlivet är det mesta sig likt förutom att barnen blir äldre och klokare. Alla går skola, två av de tre till och med på högstadiet. Mina intressen kvarstår: att sjunga i kör, att baka och laga mat, att mysa med familjen och annat lite lugnt. I yrkeslivet är mycket sig likt - jag är fortfarande gymnasielärare i matematik och samhällskunskap - men jag har bytt arbetsgivare. Ganska odramatiskt mitt i all dramatik. Min förra skola slogs ihop med en annan gymnasieskola och nu hör vi till den andra skolan. Det känns bra och eleverna får det betydligt roligare med fler kompisar när två små skolor blivit en mellanstor skola. Med nya ämnesplaner är jobbet väldigt spännande! Nya kurser med nytt innehåll och nya betygssteg och kriterier. Hektiskt? Jo, man tackar!

Tekakor och Monki Ponki

Visst bakar jag fortfarande! Men jag skriver inte precis om det här i bloggen. Förra veckan blev det faktiskt Lennart-kaka till kollegorna och kärleksmums till min Matte B-grupp. De förra fick kaffebröd för att det var min fikavecka på jobbet och de senare fick gotti-gott för att de hade klarat sig så bra på provet i geometri.

Igår blev det i alla fall tekakor med surdeg av råg, grovt rågmjöl, rågsikt, sirap och de goda brödkryddorna anis och fänkål. Jag klistrade fast hela fänkål och solrosfrön på tekakorna med hjälp av lite sirapsvatten innan gräddningen. Goda och mättande!

På tal om mina kära elever så får vi lärare stå ut med att bli kallade båd' ett och annat. En elev berättade att hon råkat säga "Sexy mama" till historialäraren en gång... Ofta kallar eleverna på mig vid namn, det verkar enklast på något sätt, men ibland verkar namnet försvinna och eleverna ropar "fröken" eller kort och gott "du" eller "öh" för att påkalla min uppmärksamhet. Några elever har ännu fler smeknamn. Vad sägs om det klassiskt rejäla "Monkan", det franskklingande "Monique" eller det som jag antar att djungelns drottning heter, nämligen "Monkey"? Dessa får jag höra då och då. Lite gulligt var ändå att se smeknamnet "Monki Ponki" idag på tavlan... - Ja se ungdomar! tänker tant Monica då.

Jobb-disco

Ja, det är precis vad det låter som! På jobbet försöker vi muntra upp oss med ett litet eget disco på fredag! Vi äter först så discar vi sedan... förstås! Eftersom vi alla är trötta efter arbetsveckan så har vi festen direkt efter sista lektionen, d.v.s. 17.00 på jobbet. Enkelt och bra. Alla har fått i läxa att välja en discolåt och öva in ett/flera steg som man sedan visar upp och lär ut till de andra.

Självklart har jag förberett en spellista i Spotify och några fiffiga instruktionsfilmer. Här är det några riktiga proffs som lär ut fräcka steg. Lite enklare är det i detta klipp där man bara lär sig några få steg av en duktig snubbe, eller här där en datoranimerad figur lär ut ett par steg. Vi får se hur mycket vi hinner med!

Sade jag att vi bara blir kvinnor...? Oj, vad vi ska ha kul!

Kul med matte!

De flesta av mina elever i matte B-gruppen på omvårdnadsprogrammet kämpar på riktigt bra för att klara sig. Alla har kanske inte kämpat lika väl hela läsåret, men nu försöker de i alla fall. Idag vågade sig några tjejer fram inför klassen för att redovisa uppgifter med likformighet, sådana problem som kan lösas med transversalsatsen. De var bara så duktiga, modiga och supercoola! På vår sena lektion som kallas "matte-stöd" kom några tjejer och jobbade med restuppgifter från moment som de inte riktigt klarat. Det är klart att det måste kännas tufft och jobbigt att göra det parallellt med det nya momentet, men dessa underbara flickor är för det mesta glada och optimistiska. När vi skildes åt strax innan klockan fem hörde jag en tjej säga att hon faktiskt tyckte att det var riktigt kul med matte nu. Gissa om lärarhjärtat värmdes!

Sammanfattning

Oj, vad tiden rusar iväg! Jag har nog tänkt skriva ned något av allt jag upplever, tänker och gör. Men ack, vad bra jag är på att skjuta upp det! "Jag skriver lite senare..." eller "Jamen, det där kan jag skriva om en annan gång..." eller "Oh, vilket bra recept jag fick till, det ska jag lägga i bloggen, men inte nu...".

Jag suger helt enkelt fett på att blogga, det är bara att erkänna.

Ikväll skriver jag bara några rader om vad som hänt i största allmänhet och ikväll i synnerhet. Hösten har varit bra för hela familjen, vi har låtit renovera köket och har nu ett fint ett i ek. Behöver bara sälja kökssoffan för att få på plats med alla nya stolar till det nya bordet så är det klart. (Kom å köp! Soffan är fin-fin och vi har en annons ute på något ställe på nätet, går nog hitta...) Sedan har julen varit skön och fin och terminen är i gång för fullt på jobbet och även för ungarna. Jag har minsann också hunnit fylla 40 år, helt utan vidare krusiduller. Fira får vi göra senare i vår då också maken blivit 40. (Denna period på ca 2 månader som jag är äldre än min man är särskilt jobbig eftersom jag ofta får höra märkliga kommentarer av honom som: "Du vet väl att jag gillar äldre kvinnor...?" i kombination med menande blinkningar och viftande med ögonbryn... Mycket fyndigt!)

Under några veckors tid har jag ägt en egen Rubiks Kub och jag ska försöka lära mig lösa den. Jag kan lösa den med fusklapp, en smart manual jag klippt ihop av information från en väldigt fin sajt tchubix.se där man kan se filmer och läsa sig till lösningen helt utan förkunskaper, men jag tänker väl att jag måste kunna lösa kuben helt själv så småningom. En av mina elever gör det på nolltid! Så cooooolt...!

Ikväll var maken och jag i Gustavsbergs kyrka och lyssnade på Änglakören och ett gäng solister ur kören som höll i en kärlekskonsert denna Alla hjärtans dag. Fantastiskt! Ungdomarna var hur bra som helst, både som solister och kör, och nu är hela jag uppfylld av skön och kärleksfull musik! Måste nog sätta mig vid pianot en stund och sjunga själv... <3