Hu! Jag har halsont. Sådär gräsligt ont när man sväljer, ni vet. Och allmänt ömt och "tjockt" även när jag inte sväljer. Också ont utanpå halsen. Lite, lite feber gör mig riktigt trött och hängig vilket inte gör det hela bättre. Hela ledigheten, Kristi Himmelsfärdsdagen samt lovdagen i fredags, har jag haft halsont och idag måste jag faktiskt ligga till sängs. Supertrist.
Idag har gatan dessutom städdag. Visserligen är maken ute och "representerar" familjen, men inte känns det rätt att ligga och "slappa" när man ska hugga i och räfsa, kratta, olja parkbänkar och rensa ogräs? På gatan finns ungefär 39 radhus. Men det är långt ifrån alla som brukar delta vid vår- och höststädningen. Man vet alltid vilka som i vanlig ordning fått "förhinder". Maken och jag brukar tvinga våra barn att plocka skräp så att de också förstår att alla ska hjälpa till. Visserligen knorrar de och ibland smiter storasystrarna undan genom att gå till någon kompis i ett annat bostadsområde. Men vi försöker få med dem. Omän en liten stund.
Jag vet oftast vilka det är som mest står och pratar under städdagen. Med räfsa i hand, såklart. Några går också bara omkring och pratar. Sedan finns det grovjobbarna som alltid tar i för kung och kompani. Dit hör min man och några andra gubbar och tanter. Jag är lite mittemellan. Brukar jobba effektivt med att rensa ogräs, kärra sand om vi har köpt in ny eller räfsa. Men jag har alltid ett halvt öga på barnen, främst lillebror som susar runt. Det intressantaste är att det alltid är väldigt fullt med folk kring den avslutande korvgrillningen när allt jobb är gjort. Då kommer pratkvarnarna först, sedan druttar också sportföräldrarna in, de som "missat" städdagen för att de skjutsat ungar till fotbollsmatcher. Men visst är de med och mumsar korv. Deras jättehungriga barn också. Sist av alla är det grovjobbarna som käkar.
Idag blir det ingen korv för min del. Jag ligger och surar i sängen med min onda hals och skriver taskiga blogginlägg om mina grannar som förstås är underbara på andra sätt. Precis som alla människor.
söndag 16 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Stegtävling
Vi kör en stegtävling på jobbet. Med stegräknare och allt. Det var visserligen frivilligt, men det betyder för min del att jag såklart måste vara med. Jag kan ju inte vara en svikare, mes och allmän supertönt? Åtminstone inte hela tiden... Nåja, jag ligger 10:a av de 16 i laget. Man kan se hur många steg kollegorna registrerat varje dag, så det går inte komma undan. Och inte ska jag väl tro att de som får ihop sådär sjukt många steg fuskar? Vuxna människor? Eller kan det vara så att de passar på att skaka stegmätaren medan de ser på TV och äter chips? Någon kanske sätter mätaren på sin 8-åring...!?! Eller så hittar de bara på ett trevligt antal steg som de fyller i på webben utan att de ens kommit över de 7000 må-bra-stegen? Hu, så hemskt det vore i sådana fall!
Jag är glad om jag kommer över må-bra-stegen varje dag. Då vet jag ju att jag mår bra utan att jag behöver känna efter. Det brukar inte vara något problem att få ihop 7000 steg, men en kväll fick jag faktiskt lov att jogga på stället i TV-rummet under sisådär 10 minuter för att komma över den magiska gränsen innan jag registrerade stegen och gick och lade mig. Det är väl inte att fuska...?
Men idag har jag varit på "Step Intervall" 75 minuter och då blir det minsann steg: drygt 5000 på träningen och dessutom gick jag 7800-nånting steg tidigare under dagen. Jag är därmed mer än nöjd! Idag, alltså.
Jag är glad om jag kommer över må-bra-stegen varje dag. Då vet jag ju att jag mår bra utan att jag behöver känna efter. Det brukar inte vara något problem att få ihop 7000 steg, men en kväll fick jag faktiskt lov att jogga på stället i TV-rummet under sisådär 10 minuter för att komma över den magiska gränsen innan jag registrerade stegen och gick och lade mig. Det är väl inte att fuska...?
Men idag har jag varit på "Step Intervall" 75 minuter och då blir det minsann steg: drygt 5000 på träningen och dessutom gick jag 7800-nånting steg tidigare under dagen. Jag är därmed mer än nöjd! Idag, alltså.
söndag 9 maj 2010
Svettig inspelning
Gospelago spelade in två låtar idag! I riktig studio! Det hela var väldigt intressant och otroligt svettigt... Varje stämma fick spela in var för sig i ett litet rum utan speciellt effektiv ventilation. Om inte vår energiske körledare hade stått utanför glasrutan som vette in till "mix-avdelningen" och vevat med armarna åt oss (heter visst dirigerat på fackspråk) hade vi nog inte mäktat med de omtagningar som krävdes innan "producenten" var nöjd med vår insats. Nu får vi vänta till hösten då den lilla cd:n ska vara klar!
Min bror passade barnen hela dagen hemma hos sig i stan. De fick följa med honom till kyrkan och gick sedan på Max för att äta innan de köpte ny mössa åt lillbrorsan som tappat bort sin batman-mössa (i kyrkan). Därefter köpte de med sig fikabröd och gick hem till favoritmorbrorn där de levde rövare och åt snask till dess att mor och far kom från inspelningen. Vi bjöds på middag - renskavsgryta med champinjoner och timjan, jättegott! - och konditoritårta. Nu är vi hemma; mätta, trötta och nöjda med dagen.
Min bror passade barnen hela dagen hemma hos sig i stan. De fick följa med honom till kyrkan och gick sedan på Max för att äta innan de köpte ny mössa åt lillbrorsan som tappat bort sin batman-mössa (i kyrkan). Därefter köpte de med sig fikabröd och gick hem till favoritmorbrorn där de levde rövare och åt snask till dess att mor och far kom från inspelningen. Vi bjöds på middag - renskavsgryta med champinjoner och timjan, jättegott! - och konditoritårta. Nu är vi hemma; mätta, trötta och nöjda med dagen.
fredag 7 maj 2010
Livets bröd
Bröd har ändå en lång tradition hos oss männsikor. Vi har alltid bakat bröd. Visst är det en sanning med modifikation. Stenåldersdieten bestod visserligen mest av kött, nötter och rötter. Den senaste forskningen visar att vi mår bra av dieter av modellen GI och LCHF, men bröd har ändå hängt med under en så lång tid att vi liksom programmerats att gilla detta enkla livsmedel. Som i sin enkelhet är så fantastiskt. Det får mig att tänka på avsittet i Johannesevangeliet 6 verserna 24-36 där vi kan läsa Jesu ord "Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta..." (Joh. 3:36)
Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.
Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.
Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.
Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.
Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.
Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.
Webbenkät!
Nu måste alla ni (3?) som ibland läser denna blogg smyga in på mina elevers coola webbenkät och besvara den! Vi pysslar med "Brott och straff" i skolan och tänkte undersöka det s.k. allmänna rättsmedvetandet, d.v.s. vad vanligt folk tycker är brottsligt. Eleverna har totat ihop 20 frågor och det tar bara ett par minuter att svara. Vi vill få in 1000 svar innan jag stänger ned enkäten 20 maj. Hjälp oss genom att klicka på länken och besvara enkäten!
http://bit.ly/rattsmedvetande
http://bit.ly/rattsmedvetande
torsdag 6 maj 2010
Kalas och inspelning
Imorgon fyller vår stora flicka 12 år. Det är inte klokt! Hon var ju nyss en liten nyfödd bebis som mest liknade en blandning av Göran Persson och Yoda... (Låter inte vackert, men jag lovar att det var urgulligt!) Vår lilla gumsigumma som några månader senare hasade runt på baken och pös ut luft i bestämda puffar medan hon jagade efter vår hund för att dra honom i klorna. Hunden blev sedermera expert på att ligga med alla fyra tassar väl gömda under kroppen...
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)