Eftersom det strular med Fronter så skriver jag istället här direkt till de elever som har samhällskunskap med mig. Så här är det:
På måndag 27/9 åker vi på studiebesök till kommunhuset i Gustavsberg. Samling kl. 9.58 innanför entrén vid silverbebisen. (Åk blåbuss 474 mot Hemmesta, gå av vid första hållplatsen efter Gustavsbergs centrum, gå över vägen och en bit framåt så kommer du till kommunhuset vid Skogsbo.) Studiebesöket varar kl. 10.00-11.30 och ersätter eftermiddagens lektion.
På måndag ska ni också lämna in den intressanta uppgiften Ideologier och partier i inlämningsmappen i Fronter. Se till att inte missa dead-line!
Till eventuella andra blogg-läsare: Jaha, det är ett inlägg i alla fall...
torsdag 23 september 2010
onsdag 18 augusti 2010
Skolstart, smink och JB
Så har mina elever börjat skolan. Idag hade vi första matematiklektionen, B-kurseleverna och jag. Ett trevligt gäng tvåor introducerades till sannolikhetslärans värld med en övning med tärningar. Många var kvicka på att genomföra sina hundra tärningskast och redovisa resultaten på tavlan. Imorgon kör vi igång med lite mera teoretisk inriktning, men det är alltid bra med praktiska tillämpningar för att man ska förstå ämnet bättre.
Mina döttrar har också börjat skolorna idag. Mellansystern, 10 år, började femman på sin vanliga skola medan storasystern, 12 år, började sexan i en högstadieskola en bit därifrån. Pappa följde med henne, hon fick ett eget skåp och barnen hälsades välkomna av sin mentor. Allt var bra. Kvällen innan hade vi det dock lite tuffare eftersom dottern väldigt gärna ville ha "lite smink" i skolan. Vi har sagt nej förr till detta förslag och fortsatte i den stilen. Skillnaden var att dottern bråkade mer denna gång. Vi var förstås knäppa och gräsligt hemska föräldrar, men dessutom ville vi att vår dotter skulle vara en tönt - som vi - resten av livet, allt enligt lilla argbiggan själv. Argumentet "Alla andra har smink, då vill jag också det!" bemötte jag dels med mogen men helt misslyckad diskussion kring självkänsla och att våga vara annorlunda o.s.v. och dels med min sista, men ack så fåniga, utväg via motfrågan "Så om alla andra äter bajs vill du också göra det?" Självklart blev det inget smink. Och alla andra hade inte heller sminkat sig...
Båda döttrarna, men främst storasystern, är oerhört förtjusta i en ung sångare, Justin Bieber (vågar knappt skriva hans namn med risk att de fanatiska flickorna som trånar efter honom kommer att hitta denna stackars usla blogg när de googlar sin idol...!). Storasystern har pratat hela våren och sommaren om denne gosse som hon har lärt sig allt om via Internet. Vi blev less och har fått införa en liten skyddsregel: Inget prat om JB förrän på lördag klockan ett! Det funkar sisådär. Förra lördagen fick jag genomlida en sittning vid datorn för att se massa klipp om artisten och samtidigt höra min dotters förtjusta kommentarer. Lite mysigt var det ändå och det får nog lov att sägas att killen är oerhört musikalisk. Riktigt bra, faktiskt...
Mina döttrar har också börjat skolorna idag. Mellansystern, 10 år, började femman på sin vanliga skola medan storasystern, 12 år, började sexan i en högstadieskola en bit därifrån. Pappa följde med henne, hon fick ett eget skåp och barnen hälsades välkomna av sin mentor. Allt var bra. Kvällen innan hade vi det dock lite tuffare eftersom dottern väldigt gärna ville ha "lite smink" i skolan. Vi har sagt nej förr till detta förslag och fortsatte i den stilen. Skillnaden var att dottern bråkade mer denna gång. Vi var förstås knäppa och gräsligt hemska föräldrar, men dessutom ville vi att vår dotter skulle vara en tönt - som vi - resten av livet, allt enligt lilla argbiggan själv. Argumentet "Alla andra har smink, då vill jag också det!" bemötte jag dels med mogen men helt misslyckad diskussion kring självkänsla och att våga vara annorlunda o.s.v. och dels med min sista, men ack så fåniga, utväg via motfrågan "Så om alla andra äter bajs vill du också göra det?" Självklart blev det inget smink. Och alla andra hade inte heller sminkat sig...
Båda döttrarna, men främst storasystern, är oerhört förtjusta i en ung sångare, Justin Bieber (vågar knappt skriva hans namn med risk att de fanatiska flickorna som trånar efter honom kommer att hitta denna stackars usla blogg när de googlar sin idol...!). Storasystern har pratat hela våren och sommaren om denne gosse som hon har lärt sig allt om via Internet. Vi blev less och har fått införa en liten skyddsregel: Inget prat om JB förrän på lördag klockan ett! Det funkar sisådär. Förra lördagen fick jag genomlida en sittning vid datorn för att se massa klipp om artisten och samtidigt höra min dotters förtjusta kommentarer. Lite mysigt var det ändå och det får nog lov att sägas att killen är oerhört musikalisk. Riktigt bra, faktiskt...
tisdag 15 juni 2010
Förkyld... igen!
Nu är jag på god väg att bli förkyld för tredje gången denna vår! Första gången skrev jag om i förra inlägget. Andra varvet, det som var etter värre än halsontet, orkade jag inte ens tänka på, än mindre skriva om då det begav sig. Det smög sig på en vecka efter halsontet, då det började avta i halsen sökte sig det onda istället uppåt, mot bihålor och ut mot öronen. Det hela kulminerade ytterligare en vecka senare med en sjusärdeles huvudvärk, nästan av migräntyp, mest i pannan men också runt hela skallbenet och ned i nacken, som tillsammans med feber knockade mig totalt från en tisdag till söndagen därpå. Jag hann besöka såväl husläkare som akutmottagning (på husläkarens rekommendation!) under onsdag och torsdag den veckan. Allt omaket endast för att få beskedet att det troligtvis är ett virus och att det bara gäller att uthärda...
Idag är min första sommarlovsdag och nu har jag ont i bihålorna, på ett mer "normalt" sätt denna gång, men ändå. Blä, vad less jag är! Nu tänker jag då INTET gå till någon doktor i onödan! Det är säkert bara virus nummer tre som går loss på mig. Lite besynnerligt är det dock - men glädjande förstås! - att ingen annan i familjen är drabbad. Alla tre barnen verkar vara kärnfriska. Peppar, peppar...!
Idag är min första sommarlovsdag och nu har jag ont i bihålorna, på ett mer "normalt" sätt denna gång, men ändå. Blä, vad less jag är! Nu tänker jag då INTET gå till någon doktor i onödan! Det är säkert bara virus nummer tre som går loss på mig. Lite besynnerligt är det dock - men glädjande förstås! - att ingen annan i familjen är drabbad. Alla tre barnen verkar vara kärnfriska. Peppar, peppar...!
söndag 16 maj 2010
Halsont och städdag
Hu! Jag har halsont. Sådär gräsligt ont när man sväljer, ni vet. Och allmänt ömt och "tjockt" även när jag inte sväljer. Också ont utanpå halsen. Lite, lite feber gör mig riktigt trött och hängig vilket inte gör det hela bättre. Hela ledigheten, Kristi Himmelsfärdsdagen samt lovdagen i fredags, har jag haft halsont och idag måste jag faktiskt ligga till sängs. Supertrist.
Idag har gatan dessutom städdag. Visserligen är maken ute och "representerar" familjen, men inte känns det rätt att ligga och "slappa" när man ska hugga i och räfsa, kratta, olja parkbänkar och rensa ogräs? På gatan finns ungefär 39 radhus. Men det är långt ifrån alla som brukar delta vid vår- och höststädningen. Man vet alltid vilka som i vanlig ordning fått "förhinder". Maken och jag brukar tvinga våra barn att plocka skräp så att de också förstår att alla ska hjälpa till. Visserligen knorrar de och ibland smiter storasystrarna undan genom att gå till någon kompis i ett annat bostadsområde. Men vi försöker få med dem. Omän en liten stund.
Jag vet oftast vilka det är som mest står och pratar under städdagen. Med räfsa i hand, såklart. Några går också bara omkring och pratar. Sedan finns det grovjobbarna som alltid tar i för kung och kompani. Dit hör min man och några andra gubbar och tanter. Jag är lite mittemellan. Brukar jobba effektivt med att rensa ogräs, kärra sand om vi har köpt in ny eller räfsa. Men jag har alltid ett halvt öga på barnen, främst lillebror som susar runt. Det intressantaste är att det alltid är väldigt fullt med folk kring den avslutande korvgrillningen när allt jobb är gjort. Då kommer pratkvarnarna först, sedan druttar också sportföräldrarna in, de som "missat" städdagen för att de skjutsat ungar till fotbollsmatcher. Men visst är de med och mumsar korv. Deras jättehungriga barn också. Sist av alla är det grovjobbarna som käkar.
Idag blir det ingen korv för min del. Jag ligger och surar i sängen med min onda hals och skriver taskiga blogginlägg om mina grannar som förstås är underbara på andra sätt. Precis som alla människor.
Idag har gatan dessutom städdag. Visserligen är maken ute och "representerar" familjen, men inte känns det rätt att ligga och "slappa" när man ska hugga i och räfsa, kratta, olja parkbänkar och rensa ogräs? På gatan finns ungefär 39 radhus. Men det är långt ifrån alla som brukar delta vid vår- och höststädningen. Man vet alltid vilka som i vanlig ordning fått "förhinder". Maken och jag brukar tvinga våra barn att plocka skräp så att de också förstår att alla ska hjälpa till. Visserligen knorrar de och ibland smiter storasystrarna undan genom att gå till någon kompis i ett annat bostadsområde. Men vi försöker få med dem. Omän en liten stund.
Jag vet oftast vilka det är som mest står och pratar under städdagen. Med räfsa i hand, såklart. Några går också bara omkring och pratar. Sedan finns det grovjobbarna som alltid tar i för kung och kompani. Dit hör min man och några andra gubbar och tanter. Jag är lite mittemellan. Brukar jobba effektivt med att rensa ogräs, kärra sand om vi har köpt in ny eller räfsa. Men jag har alltid ett halvt öga på barnen, främst lillebror som susar runt. Det intressantaste är att det alltid är väldigt fullt med folk kring den avslutande korvgrillningen när allt jobb är gjort. Då kommer pratkvarnarna först, sedan druttar också sportföräldrarna in, de som "missat" städdagen för att de skjutsat ungar till fotbollsmatcher. Men visst är de med och mumsar korv. Deras jättehungriga barn också. Sist av alla är det grovjobbarna som käkar.
Idag blir det ingen korv för min del. Jag ligger och surar i sängen med min onda hals och skriver taskiga blogginlägg om mina grannar som förstås är underbara på andra sätt. Precis som alla människor.
tisdag 11 maj 2010
Stegtävling
Vi kör en stegtävling på jobbet. Med stegräknare och allt. Det var visserligen frivilligt, men det betyder för min del att jag såklart måste vara med. Jag kan ju inte vara en svikare, mes och allmän supertönt? Åtminstone inte hela tiden... Nåja, jag ligger 10:a av de 16 i laget. Man kan se hur många steg kollegorna registrerat varje dag, så det går inte komma undan. Och inte ska jag väl tro att de som får ihop sådär sjukt många steg fuskar? Vuxna människor? Eller kan det vara så att de passar på att skaka stegmätaren medan de ser på TV och äter chips? Någon kanske sätter mätaren på sin 8-åring...!?! Eller så hittar de bara på ett trevligt antal steg som de fyller i på webben utan att de ens kommit över de 7000 må-bra-stegen? Hu, så hemskt det vore i sådana fall!
Jag är glad om jag kommer över må-bra-stegen varje dag. Då vet jag ju att jag mår bra utan att jag behöver känna efter. Det brukar inte vara något problem att få ihop 7000 steg, men en kväll fick jag faktiskt lov att jogga på stället i TV-rummet under sisådär 10 minuter för att komma över den magiska gränsen innan jag registrerade stegen och gick och lade mig. Det är väl inte att fuska...?
Men idag har jag varit på "Step Intervall" 75 minuter och då blir det minsann steg: drygt 5000 på träningen och dessutom gick jag 7800-nånting steg tidigare under dagen. Jag är därmed mer än nöjd! Idag, alltså.
Jag är glad om jag kommer över må-bra-stegen varje dag. Då vet jag ju att jag mår bra utan att jag behöver känna efter. Det brukar inte vara något problem att få ihop 7000 steg, men en kväll fick jag faktiskt lov att jogga på stället i TV-rummet under sisådär 10 minuter för att komma över den magiska gränsen innan jag registrerade stegen och gick och lade mig. Det är väl inte att fuska...?
Men idag har jag varit på "Step Intervall" 75 minuter och då blir det minsann steg: drygt 5000 på träningen och dessutom gick jag 7800-nånting steg tidigare under dagen. Jag är därmed mer än nöjd! Idag, alltså.
söndag 9 maj 2010
Svettig inspelning
Gospelago spelade in två låtar idag! I riktig studio! Det hela var väldigt intressant och otroligt svettigt... Varje stämma fick spela in var för sig i ett litet rum utan speciellt effektiv ventilation. Om inte vår energiske körledare hade stått utanför glasrutan som vette in till "mix-avdelningen" och vevat med armarna åt oss (heter visst dirigerat på fackspråk) hade vi nog inte mäktat med de omtagningar som krävdes innan "producenten" var nöjd med vår insats. Nu får vi vänta till hösten då den lilla cd:n ska vara klar!
Min bror passade barnen hela dagen hemma hos sig i stan. De fick följa med honom till kyrkan och gick sedan på Max för att äta innan de köpte ny mössa åt lillbrorsan som tappat bort sin batman-mössa (i kyrkan). Därefter köpte de med sig fikabröd och gick hem till favoritmorbrorn där de levde rövare och åt snask till dess att mor och far kom från inspelningen. Vi bjöds på middag - renskavsgryta med champinjoner och timjan, jättegott! - och konditoritårta. Nu är vi hemma; mätta, trötta och nöjda med dagen.
Min bror passade barnen hela dagen hemma hos sig i stan. De fick följa med honom till kyrkan och gick sedan på Max för att äta innan de köpte ny mössa åt lillbrorsan som tappat bort sin batman-mössa (i kyrkan). Därefter köpte de med sig fikabröd och gick hem till favoritmorbrorn där de levde rövare och åt snask till dess att mor och far kom från inspelningen. Vi bjöds på middag - renskavsgryta med champinjoner och timjan, jättegott! - och konditoritårta. Nu är vi hemma; mätta, trötta och nöjda med dagen.
fredag 7 maj 2010
Livets bröd
Bröd har ändå en lång tradition hos oss männsikor. Vi har alltid bakat bröd. Visst är det en sanning med modifikation. Stenåldersdieten bestod visserligen mest av kött, nötter och rötter. Den senaste forskningen visar att vi mår bra av dieter av modellen GI och LCHF, men bröd har ändå hängt med under en så lång tid att vi liksom programmerats att gilla detta enkla livsmedel. Som i sin enkelhet är så fantastiskt. Det får mig att tänka på avsittet i Johannesevangeliet 6 verserna 24-36 där vi kan läsa Jesu ord "Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta..." (Joh. 3:36)
Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.
Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.
Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.
Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.
Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.
Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.
Webbenkät!
Nu måste alla ni (3?) som ibland läser denna blogg smyga in på mina elevers coola webbenkät och besvara den! Vi pysslar med "Brott och straff" i skolan och tänkte undersöka det s.k. allmänna rättsmedvetandet, d.v.s. vad vanligt folk tycker är brottsligt. Eleverna har totat ihop 20 frågor och det tar bara ett par minuter att svara. Vi vill få in 1000 svar innan jag stänger ned enkäten 20 maj. Hjälp oss genom att klicka på länken och besvara enkäten!
http://bit.ly/rattsmedvetande
http://bit.ly/rattsmedvetande
torsdag 6 maj 2010
Kalas och inspelning
Imorgon fyller vår stora flicka 12 år. Det är inte klokt! Hon var ju nyss en liten nyfödd bebis som mest liknade en blandning av Göran Persson och Yoda... (Låter inte vackert, men jag lovar att det var urgulligt!) Vår lilla gumsigumma som några månader senare hasade runt på baken och pös ut luft i bestämda puffar medan hon jagade efter vår hund för att dra honom i klorna. Hunden blev sedermera expert på att ligga med alla fyra tassar väl gömda under kroppen...
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
onsdag 24 mars 2010
Invecklat utvecklingssamtal
Imorgon har jag utvecklingssamtal. Alltså inte i rollen som lärare utan "mitt eget" utvecklingssamtal med min chef, rektorn. Efter snart två år på min arbetsplats är det dax. Jag såg framför mig att jag skulle dansa in på kontoret, sätta mig på en stol och lyssna till rektorns syn på mitt arbete och hur han därefter vill utveckla mig. Det hela skulle väl ta en kvart, max en halvtimme. Men så fick vi en slags manual att utgå ifrån. Det var flera veckor sedan, jag har bara låtit den ligga och mogna till nu...
Och nu har jag ägnat en god stund (en och en halv timme!) åt att faktiskt gå igenom manualen och punkt för punkt besvara frågorna som fanns. Det hela blev fem sidor, datorskrivet, varav manualen i sig stod för 1,5 sidor luftig text med punktlistor. Jag har babblat på i 3,5 sidor! Och undvikit radbrytningar för att snåla..! Vad i friden är det jag har gjort??? Jag har förberett en tvåtimmars monolog som rektor-stackarn ska måsta genomlida! Om han inte somnar så är han en riktig tuffing. Suck! Tänk att det ska vara så svårt att bara vara kortfattad! (Och det har jag glömt att skriva in på frågan om vilka som är mina svaga sidor. Det blir ännu ett stycke på ett par rader som jag måste föra in. "Svårt att uttrycka mig kortfattat i skrift." Men det ser så litet, tanigt och ensamt ut så jag fyller på med exempel och förklaringar som alltid...)
Eftersom jag anser mig vara någorlunda smart känns det som om variant ett - glida in, sitta ned och lyssna i typ en kvart - kommer att gynna mig och min blivande löneutveckling bättre än variant tvåtimmarsmonolog. Eller...?
Och nu har jag ägnat en god stund (en och en halv timme!) åt att faktiskt gå igenom manualen och punkt för punkt besvara frågorna som fanns. Det hela blev fem sidor, datorskrivet, varav manualen i sig stod för 1,5 sidor luftig text med punktlistor. Jag har babblat på i 3,5 sidor! Och undvikit radbrytningar för att snåla..! Vad i friden är det jag har gjort??? Jag har förberett en tvåtimmars monolog som rektor-stackarn ska måsta genomlida! Om han inte somnar så är han en riktig tuffing. Suck! Tänk att det ska vara så svårt att bara vara kortfattad! (Och det har jag glömt att skriva in på frågan om vilka som är mina svaga sidor. Det blir ännu ett stycke på ett par rader som jag måste föra in. "Svårt att uttrycka mig kortfattat i skrift." Men det ser så litet, tanigt och ensamt ut så jag fyller på med exempel och förklaringar som alltid...)
Eftersom jag anser mig vara någorlunda smart känns det som om variant ett - glida in, sitta ned och lyssna i typ en kvart - kommer att gynna mig och min blivande löneutveckling bättre än variant tvåtimmarsmonolog. Eller...?
onsdag 3 mars 2010
Hundvakt och bokläsning
Vi är hundvakt åt grannarnas fina blandrastik på sportlovet. Det är både roligt och jobbigt. Efter att själva ha haft hund i 11 år minns vi förstås hur arbetsamt det faktiskt är att ansvara för ett fyrbent energiknippes tillvaro. Visst, det blir en hel del promenader, vilket är nog så bra för hälsan, men ändå känner man sig otillräcklig i hundens värld. När maken och jag skaffade vår hund - som alltså inte finns med oss längre - var vi unga, pigga studenter. Vi hade alltså en massa tid över i våra liv. Denna tid fick vår käre Dragos, en underbar blandras som såg ut som en mycket förvuxen cocker spaniel. Eller kanske hellre en 40 kilos gosebjörn. Nu, med tre barn, jobb och radhus, så är liksom tid inte något som vi har för mycket av... Nåja, lilla Saga (som säkert bara väger 20-25 kg) verkar nöjd. Vi är ju hemma i veckan, så hon är aldrig ensam, fastän hon skulle orka aktiveras både fysiskt och psykiskt mycket mera än vad vi hinner med. Men det är mysigt med hund, det kan inte hjälpas!
I övrigt gör vi inte mycket på sportlovet. Det är hela vitsen med lov, tycker jag. Ungarna kan gott ha långtråkigt, de har inte velat hitta på något ännu, varken med mig eller med kompisar. De vill faktiskt också mest vara hemma och slappa, de behöver också avkoppling. Att tro att de måste aktiveras varje ledig stund är fånigt. De stora döttrarna läser böcker - just nu fängslas de av Twilight-serien. Storasyster har redan läst böckerna ett varv och småläser lite ur dem ännu en vända för att kunna prata med syrran om vad som händer. Och med mig. Jag läser också. Såklart. Innan vi kunde se filmen behövde jag också ha läst första boken. Pappa är inte intresserad... Men visst är böckerna underbart romantiska och spännande. Jag håller på med den tredje, lillsyrran läser den andra och storasyster längtar till dess att film nummer två kommer på DVD...
Jag läser rätt mycket generellt. Eller mycket och mycket. Ett par böcker i månaden. Gärna svenska författare som Åsa Larsson, Stieg Larsson, Roslund och Hellström och Karin Alvtegen. Men även annat slinker såklart ner, lite Jo Nesbö (norskt "ö" på slutet), Alexander Mc Call Smith, John Grisham och Arto Paasilinna till exempel. Serien om Djingis Khan är väldigt bra, tror att författaren heter Conn Iggulden (kan vara felstavat, ids inte kontrollera stavningen). Dessutom måste jag läsa vissa barn- och ungdomsböcker som jag köper hem till mina döttrar. Guldkompassen-serien läser jag högt för barnen om kvällarna. Det har inte blivit så mycket nu som förr eftersom döttrarna föredrar att läsa själva numera. Jag har också slurpat i mig de roliga böckerna om Artemis Fowl som riktar sig till ungdomar. Har läst den första högt, men sedan fått njuta av de andra för mig själv när tjejerna inte tyckte att de var så intressanta. (För lite kärlek gissar jag!) Med viss förskräckelse läste jag Mårten Sandéns "Den femte systern" efter min då 10-åriga dotter hade läst den. Hu, vilken hemsk bok. Alldeles för läskig och för kortfattat skriven. Jag fick inget sammanhang alls och lade ifrån mig den med obehaglig känsla i magen. Dottern gillade den och vi har förstås köpt nummer två i samma serie som nyligen kommit ut, "Det viskande barnet". Jag måste förstås läsa den också, för säkerhets skull, men nu 11-åriga dottern sade att den inte alls var läskig. Tur för mamman!
Näe, det är dax för lite umgänge med maken över en kopp te och en av dagens surdegs-tekakor. De blev riktigt goda (har förstås smakat). Fuskade med ca 10 g jäst när jag insåg att jag ville göra en riktigt stor deg. Jag tog Martin Johansson-mängd av surdeg igårkväll (100 g surdegsgrund + 180 g rågmjöl + 300 g vatten) och gjorde degen imorse av surdegen samt ca 5 dl vatten, ca 1 l rågsikt, lite kruskakli, lite skållat fyrkornskross (blev alltså lite mera vatten!), lite sirap, lite anis och fänkål, lite salt och "resten" vetemjöl (tog Manitoba Cream). Degen jäste snabbt över degbunkens kant, så det blev en hel del tekakor! Kanske lyckas jag lägga ut några bilder - som jag förstås så duktigt tog - någon gång...? Stora dottern bakade förresten en underbar morotskaka som vi njöt till en kopp te tidigare idag. Hon blir nog sur om jag snor ännu en bit ikväll...
I övrigt gör vi inte mycket på sportlovet. Det är hela vitsen med lov, tycker jag. Ungarna kan gott ha långtråkigt, de har inte velat hitta på något ännu, varken med mig eller med kompisar. De vill faktiskt också mest vara hemma och slappa, de behöver också avkoppling. Att tro att de måste aktiveras varje ledig stund är fånigt. De stora döttrarna läser böcker - just nu fängslas de av Twilight-serien. Storasyster har redan läst böckerna ett varv och småläser lite ur dem ännu en vända för att kunna prata med syrran om vad som händer. Och med mig. Jag läser också. Såklart. Innan vi kunde se filmen behövde jag också ha läst första boken. Pappa är inte intresserad... Men visst är böckerna underbart romantiska och spännande. Jag håller på med den tredje, lillsyrran läser den andra och storasyster längtar till dess att film nummer två kommer på DVD...
Jag läser rätt mycket generellt. Eller mycket och mycket. Ett par böcker i månaden. Gärna svenska författare som Åsa Larsson, Stieg Larsson, Roslund och Hellström och Karin Alvtegen. Men även annat slinker såklart ner, lite Jo Nesbö (norskt "ö" på slutet), Alexander Mc Call Smith, John Grisham och Arto Paasilinna till exempel. Serien om Djingis Khan är väldigt bra, tror att författaren heter Conn Iggulden (kan vara felstavat, ids inte kontrollera stavningen). Dessutom måste jag läsa vissa barn- och ungdomsböcker som jag köper hem till mina döttrar. Guldkompassen-serien läser jag högt för barnen om kvällarna. Det har inte blivit så mycket nu som förr eftersom döttrarna föredrar att läsa själva numera. Jag har också slurpat i mig de roliga böckerna om Artemis Fowl som riktar sig till ungdomar. Har läst den första högt, men sedan fått njuta av de andra för mig själv när tjejerna inte tyckte att de var så intressanta. (För lite kärlek gissar jag!) Med viss förskräckelse läste jag Mårten Sandéns "Den femte systern" efter min då 10-åriga dotter hade läst den. Hu, vilken hemsk bok. Alldeles för läskig och för kortfattat skriven. Jag fick inget sammanhang alls och lade ifrån mig den med obehaglig känsla i magen. Dottern gillade den och vi har förstås köpt nummer två i samma serie som nyligen kommit ut, "Det viskande barnet". Jag måste förstås läsa den också, för säkerhets skull, men nu 11-åriga dottern sade att den inte alls var läskig. Tur för mamman!
Näe, det är dax för lite umgänge med maken över en kopp te och en av dagens surdegs-tekakor. De blev riktigt goda (har förstås smakat). Fuskade med ca 10 g jäst när jag insåg att jag ville göra en riktigt stor deg. Jag tog Martin Johansson-mängd av surdeg igårkväll (100 g surdegsgrund + 180 g rågmjöl + 300 g vatten) och gjorde degen imorse av surdegen samt ca 5 dl vatten, ca 1 l rågsikt, lite kruskakli, lite skållat fyrkornskross (blev alltså lite mera vatten!), lite sirap, lite anis och fänkål, lite salt och "resten" vetemjöl (tog Manitoba Cream). Degen jäste snabbt över degbunkens kant, så det blev en hel del tekakor! Kanske lyckas jag lägga ut några bilder - som jag förstås så duktigt tog - någon gång...? Stora dottern bakade förresten en underbar morotskaka som vi njöt till en kopp te tidigare idag. Hon blir nog sur om jag snor ännu en bit ikväll...
torsdag 18 februari 2010
Chokladkaka och tårar
Idag hade några av mina elever med sig chokladkaka (kladdkakeliknande tårta med glasyr) till morgonens matematiklektion. Tre av klassens gulliga elever hade träffats dagen innan hemma hos en i gruppen och bakat kakan. De sade att det var för att jag hade fyllt år för någon vecka sedan... Kakan var jättegod och gesten var väldigt fin. Vi snodde kaffe och te i lärarrummet och fikade i klassrummet. Det var inte lätt att fokusera på vår sista matematikgenomgång innan provet som vi hade senare under dagen. Nu, när jag inte står inför en skolklass, utan sitter hemma i lugn och ro känner jag att jag behöver blinka med ögonen lite ofta när jag tänker på kakan. Eller snarare när jag tänker på eleverna som bakat. En liten tår vill envist pressa sig fram ur frökens ögonvrå...
söndag 14 februari 2010
Gospel i kropp och själ
I helgen har jag sjungit gospel! Och inte bara jag, såklart. Hela min kör, Gospelago, och ytterligare en "tillfällig" kör från Boo församling ägnade hela lördagen åt att sjunga gospel tillsammans. Vi avslutade med konsert till förmån för Haitis offer på kvällen. Den fina musiksalen i Kyrkans Hus i Orminge var knökfull (kring 160 åhörare) under den timlånga konserten. Det var jätteroligt, förstås.
Som den "perfektionist" jag är känner jag mig alltid lite obekväm när jag ska sjunga låtar som jag inte kan superbra vad gäller stämma och text, men i gospel är det inte riktigt tillåtet att stå och glo på noter, så det var bara att göra sitt bästa. Och det var nog tillräckligt bra för att glädja några av åhörarna, min bror och mina tre barn var där och lyssnade. Mellandottern sade efteråt: "Mamma, inte visste jag att du var så bra på att sjunga!"... det får man väl se som en komplimang?
Idag sjöng Gospelago på högmässan i Gustavsbergs kyrka och det var också jättekul. Vår kyrka bjuder på härlig akustik och gospelmusiken passar märkbart bra in i Svenska kyrkans liturgi. Nu dröjer det ett par veckor till dess att vi sjunger igen, på gudstjänst i Skärgårdskyrkan. Den som är intresserad av att hålla koll på våra framträdanden kan titta i kalendariet på Gospelagos hemsida, finns i länkarna intill.
Gospelmusik har en tendens att gå rakt in i kroppen, inte bara in i själen - eller hjärtat som man kanske säger - som annan musik med viktigt budskap. Gospel är speciellt. När också kroppen tar till sig av musikens inneboende kraft händer det något - jag vill nog inte välja ordet "magiskt" i detta sammanhang, men mäktigt är det definitivt. Öron och hjärna registrerar texten med glädjebudskapet samtidigt som musiken absorberas i resten av kroppen så att hela ens väsen uppfylls av energi, glädje och kärlek så att det räcker läääänge. Prova själv om du inte tror mig!
Som den "perfektionist" jag är känner jag mig alltid lite obekväm när jag ska sjunga låtar som jag inte kan superbra vad gäller stämma och text, men i gospel är det inte riktigt tillåtet att stå och glo på noter, så det var bara att göra sitt bästa. Och det var nog tillräckligt bra för att glädja några av åhörarna, min bror och mina tre barn var där och lyssnade. Mellandottern sade efteråt: "Mamma, inte visste jag att du var så bra på att sjunga!"... det får man väl se som en komplimang?
Idag sjöng Gospelago på högmässan i Gustavsbergs kyrka och det var också jättekul. Vår kyrka bjuder på härlig akustik och gospelmusiken passar märkbart bra in i Svenska kyrkans liturgi. Nu dröjer det ett par veckor till dess att vi sjunger igen, på gudstjänst i Skärgårdskyrkan. Den som är intresserad av att hålla koll på våra framträdanden kan titta i kalendariet på Gospelagos hemsida, finns i länkarna intill.
Gospelmusik har en tendens att gå rakt in i kroppen, inte bara in i själen - eller hjärtat som man kanske säger - som annan musik med viktigt budskap. Gospel är speciellt. När också kroppen tar till sig av musikens inneboende kraft händer det något - jag vill nog inte välja ordet "magiskt" i detta sammanhang, men mäktigt är det definitivt. Öron och hjärna registrerar texten med glädjebudskapet samtidigt som musiken absorberas i resten av kroppen så att hela ens väsen uppfylls av energi, glädje och kärlek så att det räcker läääänge. Prova själv om du inte tror mig!
torsdag 14 januari 2010
Komma igång
I veckan började döttrarna skolan. Maken har bytt jobb. Lillbrorsan har lärt sig åka skridskor. Jag har gått till jobbet varje dag och börjar därmed komma igång med att motionera mera. Vanligtvis cyklar jag till jobbet. Det tar väl 7 minuter ungefär. Lite längre tid när det är snö och lite kortare tid när jag har bråttom och vädret är fint. Att gå har jag alltid upplevt som slöseri med tid, eftersom det tar ungefär 17-18 minuter. Men snön och kylan har gjort att jag i veckan har valt att gå. Utom en dag då jag behövde skynda hem från förskolan efter att ha lämnat sonen eftersom jag kom på att vi glömt hjälm - något som krävs för att barnen ska få åka stjärtlapp (bra, tycker jag!). Då valde jag att cykel som transportmedel för att det skulle gå lite snabbare. Vi får väl se hur länge jag ids "slösa" dyrbar tid på promenader till och från jobbet...
söndag 3 januari 2010
Julens självklarheter
En hel del bakning och matlagning har det blivit både inför och under julen. Det blev förstås lussebullar och pepparkakor till Lucia.
När det gäller recept på lussebullar är jag mycket traditionell och gör helt enkelt en vanlig bulldeg fast med extra mycket smör. Och saffran, naturligtvis. Jag provade att fräsa saffranet i lite smör efter att ha läst någonstans att det skulle ge extra smak. Men jag tror inte på genvägar och fusk med t.ex. Kesella för att få ner fetthalten. Det blir bara riktigt goda och saftiga lussekatter om man har riktigt och rikligt med smör, anser jag. Hittills har jag inte misslyckats med den metoden.
Till pepparkakorna hittade jag ett suveränt recept i ett nummer av Allt om Mat för ca 10 år sedan. Receptet är också det mycket klassiskt skulle jag tro, men jag har modifierat det lite för att ytterligare underlätta tillverkningen av kakdegen. (Jag struntar i att röra rumsvarmt smör med kryddorna innan jag slår på den heta degvätskan... jättelätt!) Så här gör man:
Suveräna pepparkakor
Ingredienser:
500 g smör (inget fusk, smör ska det vara!)
> 2 msk kanel
> 1 msk mald nejlika
> 1 msk ingefära
> 1 msk mald eller finstött kardemumma
4 dl socker
2 dl mörk sirap
1½ dl vatten
1 kg vetemjöl (ca 1 2/3 l)
1 msk bikarbonat
Tillvägagångssätt:
Lägg smör och kryddor i en stor bunke, gärna rostfri.
Koka upp socker, sirap och vatten och häll det över smör och kryddor
Rör med en vanlig matsked tills smöret har smält och allt blandats
Blanda mjöl med bikarbonat och rör ned i smeten
Degen är lös och måste stå kallt över natten (minst)
Ta fram lite deg åt gången, jag brukar skära lös fina bitar med en matkniv
Kavla och gör tunna pepparkakor eller gör på snabbsättet som ger de tunnaste och därför godaste kakorna: hyvla degen med osthyvel och lägg på plåtar (det är smart om man är två personer, för det går jättefort med hyvling och gräddning!)
Grädda i 200 grader ca 4-5 minuter beroende på hur tunna kakor du gjort
Jag fryser in i 2-3 runda kakburkar av plåt som jag sedan tar fram i omgångar, kakorna går ändå åt ganska snabbt...
I år gjorde jag drömmar och kolakakor för att ha som "vardagskakor" till en kaffetår. Och så bakade jag min mammas specialité som min pappa älskar att äta: en härlig mandelkaka med smörkrämsfyllning som i mammas recept heter Liz favoriter. Så här gör man dessa små godsaker:
Liz favoriter
Mandelkakorna
Skålla, skala och mal 2 hg sötmandel
Blanda mandeln med 2 hg florsocker och 1/2 tsk bakpulver
Vispa 2 stora äggvitor till hårt skum
Vänd ned äggvitorna i mandelblandningen
Toppa ut smeten på bakpappersklädd plåt med hjälp av två dessertskedar, man kan platta till dem lite om man vill
Grädda i ca 10 minuter i 150 grader tills kakorna är lite gulbruna
Låt kakorna kallna helt
Smörkrämen
Rör ihop 75 g rumsvarmt smör med 50 g (ca 1 dl) florsocker, 1 äggula och 1 tsk vaniljsocker
Vispa 1/2 dl grädde och blanda med det andra
Låt stå svalt medan kakorna kallnar
Lägg slutligen ihop kakorna två och två med lite av krämen emellan
Kakorna går bra att frysa
Någon dag efter jul blev jag sugen på en god sockerkaka och gjorde då en suverän kaka som mamma kallar Lennarts kaka. Det receptet kommer också. Den sockerkakan är ganska lätt och somrig och har sitt smör i en såsig fyllning istället för i själva kaksmeten. Mycket god till en kopp te på eftermiddagen.
Under ledigheten har jag bakat vanligt jästbröd för att blidka mina rost-sugna barn men självklart har det blivit en del surdegsbröd. I julklapp hade jag köpt mig Martin Johanssons nyutgivna surdegsbok och där har jag hunnit prova ett par finfina bröd.
Sedan har vi julmaten som är värd att nämnas: Hos oss gör vi det enkelt med färdigköpt sill och t.o.m. färdigkokt skinka. I år köpte vi jättefin skinka på Sabis, Nibble gårdsskinka tror jag den hette. Till den fick man en burk supergod senap, någon slags whiskeysenap - jag återkommer med info om den. Vi köper också kalvsylta, pastej och prinskorvar och annat som jag inte är så fascinerad av att tillverka.
Men vi gör alltid egen gravad lax, köttbullar, laxpaté och nubbesallad. En god omelett med champinjonstuvning vill jag alltid ha liksom Janssons frestelse, så det gör vi också. Jag ska skriva in recept på laxpatén och nubbesalladen, de är enkla och väldigt goda rätter som passar året om som förrätter eller till buffé.
På julafton och juldagen äter vi julbord. Sedan är det nog. Då äter vi bara upp skinka och ev. överbliven gravad lax som smörgåspålägg till frukost/lunch de närmaste dagarna efter jul. På annandagen äter mina svärföräldrar och jag lutfisk med "vit sås med lök i", kokt potatis och kokta ärtor. Massor av kryddpeppar också. Övriga familjen får annan fisk.
Sedan ville maken och jag gärna slippa "kraftig" mat och drog till med pasta med gorgonzolasås en dag, kycklingbollar med couscoussallad kommande dag, paj med tomat, lök, oliver och fetaost en tredje dag och asiatiskt inspirerad kycklinggryta en fjärde dag. Så blev det nyår och då mumsade vi i oss toast med kräftstjärtsröra, oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås samt pannacotta med exotiska frukter. Det kanske jag skriver mera om.
Men det får bli en annan gång. Nu blev jag så sugen på te och en god apelsin av att tänka på mat, så jag får ge mig.
När det gäller recept på lussebullar är jag mycket traditionell och gör helt enkelt en vanlig bulldeg fast med extra mycket smör. Och saffran, naturligtvis. Jag provade att fräsa saffranet i lite smör efter att ha läst någonstans att det skulle ge extra smak. Men jag tror inte på genvägar och fusk med t.ex. Kesella för att få ner fetthalten. Det blir bara riktigt goda och saftiga lussekatter om man har riktigt och rikligt med smör, anser jag. Hittills har jag inte misslyckats med den metoden.
Till pepparkakorna hittade jag ett suveränt recept i ett nummer av Allt om Mat för ca 10 år sedan. Receptet är också det mycket klassiskt skulle jag tro, men jag har modifierat det lite för att ytterligare underlätta tillverkningen av kakdegen. (Jag struntar i att röra rumsvarmt smör med kryddorna innan jag slår på den heta degvätskan... jättelätt!) Så här gör man:
Suveräna pepparkakor
Ingredienser:
500 g smör (inget fusk, smör ska det vara!)
> 2 msk kanel
> 1 msk mald nejlika
> 1 msk ingefära
> 1 msk mald eller finstött kardemumma
4 dl socker
2 dl mörk sirap
1½ dl vatten
1 kg vetemjöl (ca 1 2/3 l)
1 msk bikarbonat
Tillvägagångssätt:
Lägg smör och kryddor i en stor bunke, gärna rostfri.
Koka upp socker, sirap och vatten och häll det över smör och kryddor
Rör med en vanlig matsked tills smöret har smält och allt blandats
Blanda mjöl med bikarbonat och rör ned i smeten
Degen är lös och måste stå kallt över natten (minst)
Ta fram lite deg åt gången, jag brukar skära lös fina bitar med en matkniv
Kavla och gör tunna pepparkakor eller gör på snabbsättet som ger de tunnaste och därför godaste kakorna: hyvla degen med osthyvel och lägg på plåtar (det är smart om man är två personer, för det går jättefort med hyvling och gräddning!)
Grädda i 200 grader ca 4-5 minuter beroende på hur tunna kakor du gjort
Jag fryser in i 2-3 runda kakburkar av plåt som jag sedan tar fram i omgångar, kakorna går ändå åt ganska snabbt...
I år gjorde jag drömmar och kolakakor för att ha som "vardagskakor" till en kaffetår. Och så bakade jag min mammas specialité som min pappa älskar att äta: en härlig mandelkaka med smörkrämsfyllning som i mammas recept heter Liz favoriter. Så här gör man dessa små godsaker:
Liz favoriter
Mandelkakorna
Skålla, skala och mal 2 hg sötmandel
Blanda mandeln med 2 hg florsocker och 1/2 tsk bakpulver
Vispa 2 stora äggvitor till hårt skum
Vänd ned äggvitorna i mandelblandningen
Toppa ut smeten på bakpappersklädd plåt med hjälp av två dessertskedar, man kan platta till dem lite om man vill
Grädda i ca 10 minuter i 150 grader tills kakorna är lite gulbruna
Låt kakorna kallna helt
Smörkrämen
Rör ihop 75 g rumsvarmt smör med 50 g (ca 1 dl) florsocker, 1 äggula och 1 tsk vaniljsocker
Vispa 1/2 dl grädde och blanda med det andra
Låt stå svalt medan kakorna kallnar
Lägg slutligen ihop kakorna två och två med lite av krämen emellan
Kakorna går bra att frysa
Någon dag efter jul blev jag sugen på en god sockerkaka och gjorde då en suverän kaka som mamma kallar Lennarts kaka. Det receptet kommer också. Den sockerkakan är ganska lätt och somrig och har sitt smör i en såsig fyllning istället för i själva kaksmeten. Mycket god till en kopp te på eftermiddagen.
Under ledigheten har jag bakat vanligt jästbröd för att blidka mina rost-sugna barn men självklart har det blivit en del surdegsbröd. I julklapp hade jag köpt mig Martin Johanssons nyutgivna surdegsbok och där har jag hunnit prova ett par finfina bröd.
Sedan har vi julmaten som är värd att nämnas: Hos oss gör vi det enkelt med färdigköpt sill och t.o.m. färdigkokt skinka. I år köpte vi jättefin skinka på Sabis, Nibble gårdsskinka tror jag den hette. Till den fick man en burk supergod senap, någon slags whiskeysenap - jag återkommer med info om den. Vi köper också kalvsylta, pastej och prinskorvar och annat som jag inte är så fascinerad av att tillverka.
Men vi gör alltid egen gravad lax, köttbullar, laxpaté och nubbesallad. En god omelett med champinjonstuvning vill jag alltid ha liksom Janssons frestelse, så det gör vi också. Jag ska skriva in recept på laxpatén och nubbesalladen, de är enkla och väldigt goda rätter som passar året om som förrätter eller till buffé.
På julafton och juldagen äter vi julbord. Sedan är det nog. Då äter vi bara upp skinka och ev. överbliven gravad lax som smörgåspålägg till frukost/lunch de närmaste dagarna efter jul. På annandagen äter mina svärföräldrar och jag lutfisk med "vit sås med lök i", kokt potatis och kokta ärtor. Massor av kryddpeppar också. Övriga familjen får annan fisk.
Sedan ville maken och jag gärna slippa "kraftig" mat och drog till med pasta med gorgonzolasås en dag, kycklingbollar med couscoussallad kommande dag, paj med tomat, lök, oliver och fetaost en tredje dag och asiatiskt inspirerad kycklinggryta en fjärde dag. Så blev det nyår och då mumsade vi i oss toast med kräftstjärtsröra, oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås samt pannacotta med exotiska frukter. Det kanske jag skriver mera om.
Men det får bli en annan gång. Nu blev jag så sugen på te och en god apelsin av att tänka på mat, så jag får ge mig.
lördag 2 januari 2010
Årets sämsta bloggare...
... måste nog vara jag, alla kategorier. Inte nog med att jag har usla inlägg vad gäller spännande innehåll och coola bilder, jag skriver också alldeles för sällan för att ens kunna betraktas som en "riktig" bloggare. Suck! Inte heller kan man förvänta sig någon bättring av mig detta år eftersom jag är emot allt vad nyårslöften heter. Nåja, kanske kommer ett och annat inlägg om diverse bak- och mataktiviteter som jag har haft den senaste tiden. Kanske inte. Den som lever får se...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)