Så har mina elever börjat skolan. Idag hade vi första matematiklektionen, B-kurseleverna och jag. Ett trevligt gäng tvåor introducerades till sannolikhetslärans värld med en övning med tärningar. Många var kvicka på att genomföra sina hundra tärningskast och redovisa resultaten på tavlan. Imorgon kör vi igång med lite mera teoretisk inriktning, men det är alltid bra med praktiska tillämpningar för att man ska förstå ämnet bättre.
Mina döttrar har också börjat skolorna idag. Mellansystern, 10 år, började femman på sin vanliga skola medan storasystern, 12 år, började sexan i en högstadieskola en bit därifrån. Pappa följde med henne, hon fick ett eget skåp och barnen hälsades välkomna av sin mentor. Allt var bra. Kvällen innan hade vi det dock lite tuffare eftersom dottern väldigt gärna ville ha "lite smink" i skolan. Vi har sagt nej förr till detta förslag och fortsatte i den stilen. Skillnaden var att dottern bråkade mer denna gång. Vi var förstås knäppa och gräsligt hemska föräldrar, men dessutom ville vi att vår dotter skulle vara en tönt - som vi - resten av livet, allt enligt lilla argbiggan själv. Argumentet "Alla andra har smink, då vill jag också det!" bemötte jag dels med mogen men helt misslyckad diskussion kring självkänsla och att våga vara annorlunda o.s.v. och dels med min sista, men ack så fåniga, utväg via motfrågan "Så om alla andra äter bajs vill du också göra det?" Självklart blev det inget smink. Och alla andra hade inte heller sminkat sig...
Båda döttrarna, men främst storasystern, är oerhört förtjusta i en ung sångare, Justin Bieber (vågar knappt skriva hans namn med risk att de fanatiska flickorna som trånar efter honom kommer att hitta denna stackars usla blogg när de googlar sin idol...!). Storasystern har pratat hela våren och sommaren om denne gosse som hon har lärt sig allt om via Internet. Vi blev less och har fått införa en liten skyddsregel: Inget prat om JB förrän på lördag klockan ett! Det funkar sisådär. Förra lördagen fick jag genomlida en sittning vid datorn för att se massa klipp om artisten och samtidigt höra min dotters förtjusta kommentarer. Lite mysigt var det ändå och det får nog lov att sägas att killen är oerhört musikalisk. Riktigt bra, faktiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar