Mösspåtagning

Idag kl. 15.00 hade vi mösspåtagning på vår skola. Det innebar att våra avgångselever fick samlas i skolans "atrium", de fick sina studentmössor och en kram av sin mentor och vi sjöng några sånger ihop (Längtan till landet (mera känd som "Vintern rasat ut...", Nationalsången och Studentsången) och eleverna fick lite chips och cider. Jättetrevligt! Jag var visserligen placerad bakom pianot och fick kompa till ovan nämnda stycken, men ändå. Det var gulligt och vår elevrådsordförande som går i tvåan höll ett jättebra tal till treorna. Egentligen är jag ledig fredagar, men mösspåtagningen för mina gulliga mentorselever vill jag ju inte missa! I år har jag varit på min första studentskiva - ditbjuden av eleverna - och ska snart gå mitt livs andra dito. Vad kul! Tänk att små naturare och vårdelever bjuder gamla mattefröken på middag...! Men nu är strax vår middag klar. Det blir pasta med räksås. Skalen fräses i olja och kajennpeppar, kokar sedan i lite vatten som man häller på. Sedan hälls skalen av, buljongen används i pastasåsen. Man fräser lite grönsaker, för oss blir det zucchini, purjo och paprika som stora dottern har skurit i bitar. Sedan slänger man i vitlök och häller på av buljongen. Men inte allt, det ska i grädde också! Och lite chilisås för att få det hela så där snyggt rosa. Riv massor av parmesan till! Lillsyrran åkte till morbror i kväll. De sitter på restaurang nu, sedan hyr de film och har myskväll. I morgon ska de på Fotografiska innan de kommer till oss på middag. Kul! Lillbrorsan är ute och cyklar. Jag langade en knäckemacka för en timme sedan och han har fått lite coca-cola att dricka av storsasyster nyss. Nu gör vi klart middagen!

OBS! Inlägget nedan är från mars eller nåt...! Jag glömde publicera... typ. /Monica Har precis fått genomlida ett litet pass vid datorn med min äldsta dotter som bara måste visa mig några YouTube-klipp med ett pojkband som heter One Direction. Det var idel gulliga och välfriserade gossar som sjöng (rätt bra) poppiga låtar. Och massa små fniss från dottern när den sötaste killen flimrade förbi på skärmen. Pust! Det var en pärs. Men nu har jag varit en god mor och kollat in de nya idolerna. Och så var det schlagern igår. Vi tillbringade TV-kvällen hos våra goda vänner och jag bröt som vanligt mot alla oskrivna melodifestival-spelregler genom att sjunga med i låtarna (helst i någon helt egentillverkad jättefin stämma!), kommentera allt hela tiden och äta för många pistaschnötter... Idag har vi passat grannarnas hund som precis fick för sig att börja löpa och därför var helt hopplös i kopplet då hon skulle undersöka alla lukter extra noga i jakten på den perfekte mannen, eller hanen. Jag tittade på ett par lägenheter åt mina föräldrar som har planer på att flytta ned från Norrland. Det är faktiskt ganska kul att kolla på lägenheter! Man får se så många lustiga tapeter... Men mina rapporter via Skype till föräldrarna är oftast likadana: "Det var skabbigt så ni måste renovera allt...". Jag är fortfarande fascinerad av hur ofräscha människor verkar vara numera, men på visningar av lägenheter ser man verkligen allt. Huvva! (som norrlänningen skulle säga!) Hur svårt är det att skrubba en spis så att den blir ren? Eller städa på toaletten så att kaklet är blankt och fogarna mellan kakelplattorna inte är helt svarta...? Människor verkar inte heller ha lagt märke till att det finns golvlister i de flesta bostäder... och där lägger sig damm som till slut blir en svartgrå, kladdig sörja. Att dammtorka verkar vara omodernt. Under eftermiddagen hade vi övning med Gospelago. Vi fick öva lite på en helt ny låt som vår körledare nästan är klar med. Otroligt ösig och med skönt gung. Det kommer att bli suveränt bra. Vi övade också Rain Down och Departed. Kolla vår hemsida för mer information. Och nu är matlistan för veckan klar och ungarna har packat sina väskor. Det är bara jag som inte är riktigt redo för en ny vecka ännu. Men kvällen är ung...

Jullov, sånger och vårterminsstart

Tänk vad fort jullovet tog slut... det hade precis börjat! Vi hade det mysigt med farmor och farfar på plats. Det blev en massa mat och sång och lugna dagar över ledigheten. På julafton fick vi för andra året i rad vara med och sjunga i Tallåskyrkan där det arrangerades julbord och andakt för personer som kanske inte har så många att vara med på julafton. Fantastiskt roligt att få vara med och göra julen lite juligare! Vid julbordet sjöng vår körledare, min man och jag allsånger tillsammans med gästerna och i kyrkan strax efteråt sjöng vi lite mera högtidliga julsånger. Då anslöt några av våra bästa vänner och våra barn. Det blev en mini-kör. Urkul! Och på söndag drar vår kör igång verksamheten. Jag längtar! Tänk att det kan vara så oerhört givande att sjunga! På jobbet sörjer jag lite för att min 100 p Matematik D är slut. Det var en intensiv höst för eleverna i naturtrean och jag. Vi hade 6 timmar matte per vecka på 4 dagar. Varje gång var det lika roligt, spännande och givande att få jobba med trigonometri och integraler. Nu har en kollega "mina" gullgrisar i Matematik E. Jag passade på att låna en lärobok idag så att jag kan hänga med. Och så tänker jag göra besök på deras lektioner för att få umgås med mina gamla elever. Inte slipper de undan fröken så lätt! Jag har ju haft dem sedan ettan! Som tur är har jag andra roliga kurser och härliga elever också. Nu har jag startat en Samhällskunskap 1a1-kurs med ett gäng elever som jag inte kände sedan förr. Vi drar igång ett spännande projekt där vi ska göra radioinslag om hur EU styrs. Det blir kanonkul. Vi kommer att använda Garage Band eftersom det finns i datorerna. Då får jag passa på att lära mig det också, vilket är bra.

Bakhelg

På min lediga fredag brukar jag städa, tvätta och fixa saker. Ibland lyckas jag träna, t.ex. simma, men jag blir bara så väldigt trött om jag tränar på morgonen, så därför behöver jag undvika det för att orka med hushållssysslorna. Det där om att man blir piggare av att träna är något av en myt, eller funkar inte på mig, för jag blir supertrött. Alltså är det bäst att jobba på hemma eller på jobbet och (eventuellt!) träna om kvällarna, för då kan jag gå och lägga mig. Nåja, i fredags blev det lite bakning. På torsdagskvällen hade jag gjort pepparkaksdeg, rejält med kryddor. Hälften av degen blev till fina kakor under fredagen. Små formar är fiffiga, de är lätta att ta upp fastän man kavlat tunt och det är mysigt att hälla upp en skål med minipepprisar till kaffet (eller glöggen). Men jag bakade också anisbröd, som mamma och svärmor alltid gör. Degen är egentligen en vanlig bulldeg som innehåller anis, ganska rejält för att få smak (ett kuvert till 5dl degvätska). Man kavlar ut degen efter jäsningen och skär ut små rektanglar som man snittar med två snitt så att de bildar E:n. Efter ytterligare jäsning kommer det roliga: Bröden friteras i kokosfett! Det blev bra med ca 150° hett fett, då räckte det att fritera en minut per sida ungefär. Man lär sig snabbt hur det fungerar, speciellt om man provsmakar... De små "grisarna" vänds i strösocker precis innan man äter dem och de är ljuvliga nyfriterade! Då är ytan frasig och innanmätet är varmt och lite segt. När de har svalnat - osockrade! - fryser man in dem och så tar man fram och tinar i mikro/ugn när det är dags att fika. Min trettonåriga dotter och hennes två kompisar kom precis hem från skolan när jag höll på som bäst att fritera. De blev mycket nöjda över att få smaka... Dessutom hade jag bakat vanliga chokladsnitt som jag "spritsade" ut med en gammal kaksprits som jag fått av mamma i somras när hon rensade ut sitt kök och hittade kartongen med den knappt använda apparaten. Det blev jättefina kakaor, minsann! Och goda. I går fortsatte jag bakhelgen med surdegen som jag satte kvällen innan. Den blev till två mäktiga men väldigt goda aprikos- och valnötsbröd med psylliumfrön. Lite nyttigt får man allt tugga i sig också! Jag bakade också några mandelmassekakor som jag penslade med mörk choklad på undersidan. Bara färdig mandelmassa blandat med äggvita, en äggvita per 200 g mandelmassa. Sedan klickade jag ut dem på plåtar och gräddade. Bra att ha om man behöver något sött till kaffet. Sedan gjorde jag en variant av min mammas goda mandelmarängkakor "Liz favoriter", där man gör små lätta kakor som läggs ihop två och två med smörkräm emellan. Jag var lat och struntade i att skålla mandeln. Och så lät jag matberedarens knivar "mala" mandeln. Jag kan knappast kalla dem Liz favoriter när de blev både grövre och mörkare i färgen (oskalade mandlar), så de får heta något i stil med "Simpla favoriter"... Men goda blev de! Därefter insåg jag att jag inte hade någon syltkaka! Ve och fasa! Matberedaren hjälpte snabbt till att göra "Syltbrysselkakor" ur den klassiska "Sju sorters kakor". Sylten var vår egna aroniasylt med vanlijsmak. Smaskens! Nu saknar jag bara några nötkakor - hittills har jag ju bara använt mandel! - och kokoskakor. Svärfar gillar dem... (och jag!). Och så blir det nog saffransbullar till helgen. Om det ryms i frysen. Lammet jag beställde kom också igår, så nu är frysen rätt knökfull! Men på ett härligt sätt...! Om mina gulliga naturelever har riktigt tur hinner jag rätta deras sista matteprov på D-kursen som avslutas till jul. På tisdag är det Nationellt Prov, så vi är alla lite spända. Då är det skönt att ägna helgen åt kakbak. Och ett besök i kyrkan på högmässan. Julens budskap får inte gå oss förbi mitt i alla förberedelser.

Sagan om Monicas återkomst

Nja, så spännande och dramatiskt så att man kan jämföra detta inlägg med den sista delen av Tolkiens trilogi - Sagan om konungens återkomst - om den otäcka ringen, den modige Frodo, den schizofrene Gollum och de andra karaktärerna kommer det inte att bli. Men lite intressant är ändå att jag denna kväll, minst lika trött som vanligt efter en arbetsdag och vanlig "förbereda-lektioner-och-prov-och-annat"-kväll, ändå väljer att kolla in min gamla blogg. Jag har en plan. Till denna blogg vill jag så småningom koppla sådant jag gör på jobbet. Vet inte hur det ska gå till, men jag får fundera på det. Det jag tillverkar, t.ex. uppgifter, övningar och prov, vill jag egentligen prångla ut till vem som helst och då kan det ju ske via bloggen. Men först måste jag tänka ut något... Vad har hänt sedan sist? Både "inte mycket" och "väldigt mycket". I privatlivet är det mesta sig likt förutom att barnen blir äldre och klokare. Alla går skola, två av de tre till och med på högstadiet. Mina intressen kvarstår: att sjunga i kör, att baka och laga mat, att mysa med familjen och annat lite lugnt. I yrkeslivet är mycket sig likt - jag är fortfarande gymnasielärare i matematik och samhällskunskap - men jag har bytt arbetsgivare. Ganska odramatiskt mitt i all dramatik. Min förra skola slogs ihop med en annan gymnasieskola och nu hör vi till den andra skolan. Det känns bra och eleverna får det betydligt roligare med fler kompisar när två små skolor blivit en mellanstor skola. Med nya ämnesplaner är jobbet väldigt spännande! Nya kurser med nytt innehåll och nya betygssteg och kriterier. Hektiskt? Jo, man tackar!

Tekakor och Monki Ponki

Visst bakar jag fortfarande! Men jag skriver inte precis om det här i bloggen. Förra veckan blev det faktiskt Lennart-kaka till kollegorna och kärleksmums till min Matte B-grupp. De förra fick kaffebröd för att det var min fikavecka på jobbet och de senare fick gotti-gott för att de hade klarat sig så bra på provet i geometri.

Igår blev det i alla fall tekakor med surdeg av råg, grovt rågmjöl, rågsikt, sirap och de goda brödkryddorna anis och fänkål. Jag klistrade fast hela fänkål och solrosfrön på tekakorna med hjälp av lite sirapsvatten innan gräddningen. Goda och mättande!

På tal om mina kära elever så får vi lärare stå ut med att bli kallade båd' ett och annat. En elev berättade att hon råkat säga "Sexy mama" till historialäraren en gång... Ofta kallar eleverna på mig vid namn, det verkar enklast på något sätt, men ibland verkar namnet försvinna och eleverna ropar "fröken" eller kort och gott "du" eller "öh" för att påkalla min uppmärksamhet. Några elever har ännu fler smeknamn. Vad sägs om det klassiskt rejäla "Monkan", det franskklingande "Monique" eller det som jag antar att djungelns drottning heter, nämligen "Monkey"? Dessa får jag höra då och då. Lite gulligt var ändå att se smeknamnet "Monki Ponki" idag på tavlan... - Ja se ungdomar! tänker tant Monica då.

Jobb-disco

Ja, det är precis vad det låter som! På jobbet försöker vi muntra upp oss med ett litet eget disco på fredag! Vi äter först så discar vi sedan... förstås! Eftersom vi alla är trötta efter arbetsveckan så har vi festen direkt efter sista lektionen, d.v.s. 17.00 på jobbet. Enkelt och bra. Alla har fått i läxa att välja en discolåt och öva in ett/flera steg som man sedan visar upp och lär ut till de andra.

Självklart har jag förberett en spellista i Spotify och några fiffiga instruktionsfilmer. Här är det några riktiga proffs som lär ut fräcka steg. Lite enklare är det i detta klipp där man bara lär sig några få steg av en duktig snubbe, eller här där en datoranimerad figur lär ut ett par steg. Vi får se hur mycket vi hinner med!

Sade jag att vi bara blir kvinnor...? Oj, vad vi ska ha kul!