Jag inbillar mig att jag har börjat jogga. Sedan maj har jag två eller tre gånger per vecka givit mig ut på en halvtimmes jogg, eller snarare "lufs", i närområdet, helst på skogsvägar. Jag vet inte vad jag ska säga om detta... somliga menar att om man bara kämpar på i en månad så kommer det att börja gå lättare och man kommer att orka mer, bli piggare och starkare. Man ska visst sova bättre också. Mja, säger jag... visst känns det i kroppen att det går aningens, aningens lättare att ta sig runt en viss slinga, men inte tycker jag att jag kan öka på sträckan eller lägga in några extra tuffa intervall-omgångar utan vidare. Det händer liksom inget med konditionen, verkar det som. Jag flämtar och flåsar och tycker att det känns tungt, helt enkelt.
Familjen har varit på semester en vecka (första gången på Mallorca, jätteskönt väder men äcklig turistmat!) och då har jag inte tränat p.g.a. att jag fick bihålebesvär av allt badande. Så nu gav jag mig ut på en tur efter att ha vilat i en dryg vecka och då kändes det plötsligt riktigt lätt! Jag höll rätt hög hastighet och hade en snittpuls på 168 slag/min under 30-minuters-rundan. Konstigt! Ett slags straffjogg som kändes bra... får se hur träningsvärken blir...
Nu vilar jag någon dag och nöjer mig med promenader så får jag se om det var en engångsföreteelse eller om jag verkligen kommit "framåt" i joggingen! Tjohej!
