Men är det inte...Martin Johansson?

För några veckor sedan var jag pinsam på ett helt annat sätt på min nya arbetsplats på universitetet. Från lunchrummet såg jag några studenter som verkade söka någon person, de tittade in mot de lunchande lärarna. Ingen kollega reagerade, men jag gick dit och öppnade. De skulle lämna något laborativt material till en lärare och jag följde med för att låsa upp. Då jag kikade på studenterna lite närmare utbrast jag, riktad mot en av dem: "Oj, vad du är lik Martin Johansson!" Och det var ju också HAN. Kul!

Jag brukar mest kalla honom "Surdegskungen" så här hemmavid. Jag håller koll i hans blogg, har köpt två av hans tre brödböcker (ska förstås köpa den senaste också!) och har inspirerats av honom till bättre brödbak de senaste åren. Inte konstigt att jag blev hänförd av att träffa honom!

En kändis som (kanske) pluggar på universitetet där jag precis börjat jobba! Hela dagen kändes liksom lite extra rolig efter detta möte. Mina kollegor tyckte nog att jag mest var... ja... pinsam... Men det struntar jag i. Jag planerar att ta med hans böcker till jobbet för att någon gång se till att få dem signerade! Om vi någonsin möts i trapphuset igen, alltså.

Alltid mamma... pinsamt!

Fastän jag numera arbetar med vuxna personer (deltid bara!) så kan jag inte hjälpa att jag känner mig som en mamma... Senast förra veckan på Stockholms Universitet när jag fick en liten rundvandring av ett par nya kollegor. Det bara liksom flög ur mig, utan att jag kunde hejda mig... Ett par tjejer stod och pratade med varandra, den ena rökte på en cigarett. Och precis när vi gick förbi fimpade hon på marken och trampade på fimpen medan samtalet fortsatte. Tror någon att jag kunde stoppa mig? Nej då. Jag högg direkt: "Hallå där, du tappade något". Tjejen tittade förvånat på mig. Jag vred om kniven: "Fimpen! Släng den i soptunnan istället." Hon suckade och jag och mina kollegor gick vidare. Tror att hon tog upp den. Det blev förstås pinsamt eftersom det inte är "normalt" att folk bryr sig. Suck... men en mamma är väl allas mamma?

Möss och kanin

Vi har fem möss. Mellandottern fick tre nya möss (vi har haft möss i två omgångar tidigare) när hon fyllde år före jul och då fick också storasystern och lillbrorsan varsin mus. Ungarna har en blogg om mössen också där de skriver ibland. Nu råkade ju barnen ha åkt två veckor innan oss till sommarfirandet, så vi föräldrar har tagit hand om de fem små - och stora! - mössen en tid. Nu när vi alla är tillsammans i stugan har vi förstås tagit med mössen. De tycker väl inte att sommarstuge-buren är så festlig. Den är mindre och de allt för feta mössen har svårt att rymmas tillsammans i huset.

Idag åkte barnen med farmor och farfar för att hämta sin sommar-kanin, dessutom. En vit och gullig liten kaninunge som fått namnet Ior bor nu ute i kaninburen under några veckor. För några hundralappar får barnen hyra kaninen av en uppfödare som utöver kanin-hyra också tillverkar produkter av... kaninskinn. Förra sommarens lilla kanin, Lillan, blev nog en alldeles len liten partyväska åt någon dam... Men i år kommer sommarkaninen att gå ett annat öde till mötes. Han ska nämligen få bli avelshingst (eller motsvarande i kaninvärlden) och kommer inte att dö förrän han har spridit sina gener vidare. Kul. Eller nåt...

Nu har vi alltså en hel hög husdjur att ta hand om! Det blir inte långtråkigt i alla fall!

Goda grannar & husmanskost

Igår hade vi några grannar hos oss på middag. Först var det grannparet som bor vägg i vägg + deras gulliga hund Saga (som också fyllt 6 år i dagarna, vi uppvaktade med tuggiga godsaker!) som vi hade bjudit, men sedan lyckades jag få syn på ett par grannar längst bort i vårt radhus som såg onaturligt ensamma ut. Mycket riktigt hade deras två barn stannat hos mor- eller farföräldrarna och bara mamman och pappan var hemma. Så vi bjöd över dem också. Vi grillade laxfilé med rabattens egna örter (salvia, oregano och två sorters timjan) och serverade med halverade färskpotatisar i ugn med purjolöksbitar samt grönsallad med gurka, oliver, haricotsverts och halloumiost och en massa örter. Till det gjorde vi två snabba kalla såser, en med turkyougurt, ishavsrom och rödlök och en med créme fraiche, majonnäs och gräslök. Och lite bröd med smör och stark svecia-ost till. Gottigt, tyckte alla! Först smuttade vi på cava och mumsade på chips, chilinötter och pistagenötter. Och efteråt lugnade vi magen med rabarber- och äppelpaj. Mitt tips är att alltid klämma på citronsaft, krydda rejält med kanel och ringla över sirap innan smuldegen åker på. Det fungerar till det mesta.

I dag passar vi Saga, den rara lilla byrackan som bor granne med oss. Det är för övrigt ett perfekt sätt att ha hund! Vi kan gå ut med henne när vi vill och vi slipper veterinärbesök och annat jobbigt. Maken och jag gick en lång promenad med henne och hon blev väldigt trött i huvudet av att behöva lyda oss.

Alldeles nyss pratade jag med barnen på Skype. Väldigt kort, de satt just hos mormor och morfar och åt kåldolmar. Kunde INTE prata med rara mamman. Vi ska höras om en stund i stället. För några dagar sedan, när de var hos farmor och farfar hade de ätit så mycket palt att de hamnat i palt-koma... Det är kul att våra föräldrar har vett att göda barnen med rejäl husmanskost när vi själva håller på att larva oss med modern och konstig mat, fniss!

2D-bio och mera längtan

Jodå, som tur var kunde man se Prometheus i vanlig 2D på Filmstaden Sergel. Efter ett besök på universitetet (där jag med stor sannolikhet kommer att jobba två dagar per vecka nästa läsår) passade maken och jag på att äta skräpmat i Kungshallen, gå på bio och sedan promenera genom Gamla Stan mot Slussen och bussen hem. Vad gör inte två ensamma föräldrar i ren desperation för att döva sin längtan efter barnen som är på sommarlov hos mor- och farföräldrar, så säg?

Och hur var filmen? Ja, just det. Snygga effekter, men som alltid för mycket slafsande i slem och sörjor, för mycket alien-larver som ska in i munnen och sedan förvandlas och födas ut genom buken, för mycket robot-med-hidden-agenda, supertöntigt slut (vad gäller alien-grejen som står och ylar) och självklart inga svar på frågorna... Noomi Rapace spelade förstås riktigt bra, hon räddade hela filmen från att kännas som den gamla kalkonrullen Krull (kommer inte ens ihåg vad den handlade om, en sci-fi som var riktigt usel i alla fall)! Alltså: Underhållning!

Hummer-dummer och tankar om bio

Ikväll hade jag bokat hummermeny på ett ställe i Hammarby Sjöstad. Min man och jag fick varsin hummer (itudelad som tur var) en skiva bröd indränkt med olja och vitlök (=jättegott!) och ett litet glas mousserande vin. Jag har bara ätit hummer en gång tidigare och jag blev inte särskilt imponerad denna gång heller. Ärligt talat: Räkor är mycket godare! Hummern smakade inte så "skaldjuriskt", möjligtvis fanns en behaglig liten fisk-ton i smaken, men köttet är mycket grövre och torrare än det hos räkorna. Vinet var inte heller speciellt spännande, en vanlig cava, t.ex. Anna de Codorniu, är betydligt smarrigare. Men vi var nöjda ändå. Vi fick en trevlig utflykt och en skön promenad i vackra Hammarby Sjöstad en dag som mest har varit regnig.

Kanske ska vi gå på bio i morgon. Maken och jag vill passa på att se Prometheus när inte ungarna är med. Men ett problem finns: Den verkar bara visas i 3D... Mäh! Aldrig att jag går på bio för att ta på mig obekväma glasögon och se saker extra suddigt och rörigt (jag blir lätt åksjuk ändå av vanliga biljakter och dylikt. Minns att jag mådde pyton av Bee Movie för något år sedan...)! Låt mig slippa 3D-effekter. Hela mitt vanliga liv är ju 3D eftersom jag har bra syn på båda ögonen. Varför kan jag inte få njuta av klassisk platt film? Fattar inte...?

Mösspåtagning

Idag kl. 15.00 hade vi mösspåtagning på vår skola. Det innebar att våra avgångselever fick samlas i skolans "atrium", de fick sina studentmössor och en kram av sin mentor och vi sjöng några sånger ihop (Längtan till landet (mera känd som "Vintern rasat ut...", Nationalsången och Studentsången) och eleverna fick lite chips och cider. Jättetrevligt! Jag var visserligen placerad bakom pianot och fick kompa till ovan nämnda stycken, men ändå. Det var gulligt och vår elevrådsordförande som går i tvåan höll ett jättebra tal till treorna. Egentligen är jag ledig fredagar, men mösspåtagningen för mina gulliga mentorselever vill jag ju inte missa! I år har jag varit på min första studentskiva - ditbjuden av eleverna - och ska snart gå mitt livs andra dito. Vad kul! Tänk att små naturare och vårdelever bjuder gamla mattefröken på middag...! Men nu är strax vår middag klar. Det blir pasta med räksås. Skalen fräses i olja och kajennpeppar, kokar sedan i lite vatten som man häller på. Sedan hälls skalen av, buljongen används i pastasåsen. Man fräser lite grönsaker, för oss blir det zucchini, purjo och paprika som stora dottern har skurit i bitar. Sedan slänger man i vitlök och häller på av buljongen. Men inte allt, det ska i grädde också! Och lite chilisås för att få det hela så där snyggt rosa. Riv massor av parmesan till! Lillsyrran åkte till morbror i kväll. De sitter på restaurang nu, sedan hyr de film och har myskväll. I morgon ska de på Fotografiska innan de kommer till oss på middag. Kul! Lillbrorsan är ute och cyklar. Jag langade en knäckemacka för en timme sedan och han har fått lite coca-cola att dricka av storsasyster nyss. Nu gör vi klart middagen!

OBS! Inlägget nedan är från mars eller nåt...! Jag glömde publicera... typ. /Monica Har precis fått genomlida ett litet pass vid datorn med min äldsta dotter som bara måste visa mig några YouTube-klipp med ett pojkband som heter One Direction. Det var idel gulliga och välfriserade gossar som sjöng (rätt bra) poppiga låtar. Och massa små fniss från dottern när den sötaste killen flimrade förbi på skärmen. Pust! Det var en pärs. Men nu har jag varit en god mor och kollat in de nya idolerna. Och så var det schlagern igår. Vi tillbringade TV-kvällen hos våra goda vänner och jag bröt som vanligt mot alla oskrivna melodifestival-spelregler genom att sjunga med i låtarna (helst i någon helt egentillverkad jättefin stämma!), kommentera allt hela tiden och äta för många pistaschnötter... Idag har vi passat grannarnas hund som precis fick för sig att börja löpa och därför var helt hopplös i kopplet då hon skulle undersöka alla lukter extra noga i jakten på den perfekte mannen, eller hanen. Jag tittade på ett par lägenheter åt mina föräldrar som har planer på att flytta ned från Norrland. Det är faktiskt ganska kul att kolla på lägenheter! Man får se så många lustiga tapeter... Men mina rapporter via Skype till föräldrarna är oftast likadana: "Det var skabbigt så ni måste renovera allt...". Jag är fortfarande fascinerad av hur ofräscha människor verkar vara numera, men på visningar av lägenheter ser man verkligen allt. Huvva! (som norrlänningen skulle säga!) Hur svårt är det att skrubba en spis så att den blir ren? Eller städa på toaletten så att kaklet är blankt och fogarna mellan kakelplattorna inte är helt svarta...? Människor verkar inte heller ha lagt märke till att det finns golvlister i de flesta bostäder... och där lägger sig damm som till slut blir en svartgrå, kladdig sörja. Att dammtorka verkar vara omodernt. Under eftermiddagen hade vi övning med Gospelago. Vi fick öva lite på en helt ny låt som vår körledare nästan är klar med. Otroligt ösig och med skönt gung. Det kommer att bli suveränt bra. Vi övade också Rain Down och Departed. Kolla vår hemsida för mer information. Och nu är matlistan för veckan klar och ungarna har packat sina väskor. Det är bara jag som inte är riktigt redo för en ny vecka ännu. Men kvällen är ung...

Jullov, sånger och vårterminsstart

Tänk vad fort jullovet tog slut... det hade precis börjat! Vi hade det mysigt med farmor och farfar på plats. Det blev en massa mat och sång och lugna dagar över ledigheten. På julafton fick vi för andra året i rad vara med och sjunga i Tallåskyrkan där det arrangerades julbord och andakt för personer som kanske inte har så många att vara med på julafton. Fantastiskt roligt att få vara med och göra julen lite juligare! Vid julbordet sjöng vår körledare, min man och jag allsånger tillsammans med gästerna och i kyrkan strax efteråt sjöng vi lite mera högtidliga julsånger. Då anslöt några av våra bästa vänner och våra barn. Det blev en mini-kör. Urkul! Och på söndag drar vår kör igång verksamheten. Jag längtar! Tänk att det kan vara så oerhört givande att sjunga! På jobbet sörjer jag lite för att min 100 p Matematik D är slut. Det var en intensiv höst för eleverna i naturtrean och jag. Vi hade 6 timmar matte per vecka på 4 dagar. Varje gång var det lika roligt, spännande och givande att få jobba med trigonometri och integraler. Nu har en kollega "mina" gullgrisar i Matematik E. Jag passade på att låna en lärobok idag så att jag kan hänga med. Och så tänker jag göra besök på deras lektioner för att få umgås med mina gamla elever. Inte slipper de undan fröken så lätt! Jag har ju haft dem sedan ettan! Som tur är har jag andra roliga kurser och härliga elever också. Nu har jag startat en Samhällskunskap 1a1-kurs med ett gäng elever som jag inte kände sedan förr. Vi drar igång ett spännande projekt där vi ska göra radioinslag om hur EU styrs. Det blir kanonkul. Vi kommer att använda Garage Band eftersom det finns i datorerna. Då får jag passa på att lära mig det också, vilket är bra.