Att dela rättvist på pengarna

När jag ändå håller på och avslöjar min syn på hur man delar rättvist på föräldraledigheten kom jag att tänka på annat man förstås behöver dela rättvist om man vill leka jämställdhetsfamilj:

Kosingen

I en familj är det vanligt att mamman och pappan uppbär anställning. [Nu kommer jag ihåg att min pappa tycker att det är fel att säga att folk "jobbar". Han menar att de flesta minsann inte alls jobbar eftersom han med den definitionen tänker på riktigt fysiskt tunga jobb som exempelvis skogshuggare, snickare, fiskare, städare, vårdare och bilmekaniker. Jobba är för honom synonymt med kroppsarbete. I övrigt kan man lika gärna säga att någon är anställd. Då omfattar det alla typer av stillasittande yrkeskategorier.]

Om båda föräldrarna jobbar så händer det ofta att de inte tjänar lika mycket pengar på sina jobb. Hur delar man rättvist på lönen? Min kloka och logiska uppfattning är förstås att pengarna är till för familjen som enhet och att båda föräldrarna därmed har lika stort ansvar för hur de används. Lösningen är gemensam ekonomi. Pengarna kommer till familjen och används för familjens skull. Och en familjeenhet bygger på kärlek och ömsesidig respekt vilket betyder att alla familjemedlemmar får det de behöver i den utsträckning som ekonomin tillåter. Superenkelt.

- Nämen, min lön är ju min, säger säkert någon smartskalle. - Vi delar på mat och hyra, min tjej och jag, men resten är mitt. Jag kan ju inte hjälpa att hon tjänar sämre och får mindre fickpengar... Jag brukar åka skidor i Chamonix med killarna varje vår... Hon brukar ta ungarna till sin morsa i Karlstad under tiden, det gillar ju hon... väl?

- Jaha, hur tänkte du då? undrar jag.

Och så tänker jag att det inte är konstigt att folk skiljer sig eller att mycket få svenskar har en årslön på banken... Suck!

Grejen är att i samma ögonblick som man bildar familj så upphör ego-livet. Familjen kommer först, mina egna önskemål kommer sedan. Då blir det också rättvist. Har vi råd får vi också spendera mer, men det avgörs av familjeenheten där alla har samma rättigheter att få det där lilla extra om familjen har råd.

Och för att knyta an till gårdagens inlägg: Då innebär det också att mamman i lugn och ro kan vara hemma med bebisen utan panik, därför att familjen har gemensam ekonomi så att hennes behov ändå kommer att tillgodoses lika väl som pappans, trots att hon får usel föräldrapenning under mammaledigheten. Enkelt och fiffigt!