Fronter-strul på jobbet

Eftersom det strular med Fronter så skriver jag istället här direkt till de elever som har samhällskunskap med mig. Så här är det:

På måndag 27/9 åker vi på studiebesök till kommunhuset i Gustavsberg. Samling kl. 9.58 innanför entrén vid silverbebisen. (Åk blåbuss 474 mot Hemmesta, gå av vid första hållplatsen efter Gustavsbergs centrum, gå över vägen och en bit framåt så kommer du till kommunhuset vid Skogsbo.) Studiebesöket varar kl. 10.00-11.30 och ersätter eftermiddagens lektion.

På måndag ska ni också lämna in den intressanta uppgiften Ideologier och partier i inlämningsmappen i Fronter. Se till att inte missa dead-line!

Till eventuella andra blogg-läsare: Jaha, det är ett inlägg i alla fall...

Skolstart, smink och JB

Så har mina elever börjat skolan. Idag hade vi första matematiklektionen, B-kurseleverna och jag. Ett trevligt gäng tvåor introducerades till sannolikhetslärans värld med en övning med tärningar. Många var kvicka på att genomföra sina hundra tärningskast och redovisa resultaten på tavlan. Imorgon kör vi igång med lite mera teoretisk inriktning, men det är alltid bra med praktiska tillämpningar för att man ska förstå ämnet bättre.

Mina döttrar har också börjat skolorna idag. Mellansystern, 10 år, började femman på sin vanliga skola medan storasystern, 12 år, började sexan i en högstadieskola en bit därifrån. Pappa följde med henne, hon fick ett eget skåp och barnen hälsades välkomna av sin mentor. Allt var bra. Kvällen innan hade vi det dock lite tuffare eftersom dottern väldigt gärna ville ha "lite smink" i skolan. Vi har sagt nej förr till detta förslag och fortsatte i den stilen. Skillnaden var att dottern bråkade mer denna gång. Vi var förstås knäppa och gräsligt hemska föräldrar, men dessutom ville vi att vår dotter skulle vara en tönt - som vi - resten av livet, allt enligt lilla argbiggan själv. Argumentet "Alla andra har smink, då vill jag också det!" bemötte jag dels med mogen men helt misslyckad diskussion kring självkänsla och att våga vara annorlunda o.s.v. och dels med min sista, men ack så fåniga, utväg via motfrågan "Så om alla andra äter bajs vill du också göra det?" Självklart blev det inget smink. Och alla andra hade inte heller sminkat sig...

Båda döttrarna, men främst storasystern, är oerhört förtjusta i en ung sångare, Justin Bieber (vågar knappt skriva hans namn med risk att de fanatiska flickorna som trånar efter honom kommer att hitta denna stackars usla blogg när de googlar sin idol...!). Storasystern har pratat hela våren och sommaren om denne gosse som hon har lärt sig allt om via Internet. Vi blev less och har fått införa en liten skyddsregel: Inget prat om JB förrän på lördag klockan ett! Det funkar sisådär. Förra lördagen fick jag genomlida en sittning vid datorn för att se massa klipp om artisten och samtidigt höra min dotters förtjusta kommentarer. Lite mysigt var det ändå och det får nog lov att sägas att killen är oerhört musikalisk. Riktigt bra, faktiskt...

Förkyld... igen!

Nu är jag på god väg att bli förkyld för tredje gången denna vår! Första gången skrev jag om i förra inlägget. Andra varvet, det som var etter värre än halsontet, orkade jag inte ens tänka på, än mindre skriva om då det begav sig. Det smög sig på en vecka efter halsontet, då det började avta i halsen sökte sig det onda istället uppåt, mot bihålor och ut mot öronen. Det hela kulminerade ytterligare en vecka senare med en sjusärdeles huvudvärk, nästan av migräntyp, mest i pannan men också runt hela skallbenet och ned i nacken, som tillsammans med feber knockade mig totalt från en tisdag till söndagen därpå. Jag hann besöka såväl husläkare som akutmottagning (på husläkarens rekommendation!) under onsdag och torsdag den veckan. Allt omaket endast för att få beskedet att det troligtvis är ett virus och att det bara gäller att uthärda...

Idag är min första sommarlovsdag och nu har jag ont i bihålorna, på ett mer "normalt" sätt denna gång, men ändå. Blä, vad less jag är! Nu tänker jag då INTET gå till någon doktor i onödan! Det är säkert bara virus nummer tre som går loss på mig. Lite besynnerligt är det dock - men glädjande förstås! - att ingen annan i familjen är drabbad. Alla tre barnen verkar vara kärnfriska. Peppar, peppar...!

Halsont och städdag

Hu! Jag har halsont. Sådär gräsligt ont när man sväljer, ni vet. Och allmänt ömt och "tjockt" även när jag inte sväljer. Också ont utanpå halsen. Lite, lite feber gör mig riktigt trött och hängig vilket inte gör det hela bättre. Hela ledigheten, Kristi Himmelsfärdsdagen samt lovdagen i fredags, har jag haft halsont och idag måste jag faktiskt ligga till sängs. Supertrist.

Idag har gatan dessutom städdag. Visserligen är maken ute och "representerar" familjen, men inte känns det rätt att ligga och "slappa" när man ska hugga i och räfsa, kratta, olja parkbänkar och rensa ogräs? På gatan finns ungefär 39 radhus. Men det är långt ifrån alla som brukar delta vid vår- och höststädningen. Man vet alltid vilka som i vanlig ordning fått "förhinder". Maken och jag brukar tvinga våra barn att plocka skräp så att de också förstår att alla ska hjälpa till. Visserligen knorrar de och ibland smiter storasystrarna undan genom att gå till någon kompis i ett annat bostadsområde. Men vi försöker få med dem. Omän en liten stund.

Jag vet oftast vilka det är som mest står och pratar under städdagen. Med räfsa i hand, såklart. Några går också bara omkring och pratar. Sedan finns det grovjobbarna som alltid tar i för kung och kompani. Dit hör min man och några andra gubbar och tanter. Jag är lite mittemellan. Brukar jobba effektivt med att rensa ogräs, kärra sand om vi har köpt in ny eller räfsa. Men jag har alltid ett halvt öga på barnen, främst lillebror som susar runt. Det intressantaste är att det alltid är väldigt fullt med folk kring den avslutande korvgrillningen när allt jobb är gjort. Då kommer pratkvarnarna först, sedan druttar också sportföräldrarna in, de som "missat" städdagen för att de skjutsat ungar till fotbollsmatcher. Men visst är de med och mumsar korv. Deras jättehungriga barn också. Sist av alla är det grovjobbarna som käkar.

Idag blir det ingen korv för min del. Jag ligger och surar i sängen med min onda hals och skriver taskiga blogginlägg om mina grannar som förstås är underbara på andra sätt. Precis som alla människor.

Stegtävling

Vi kör en stegtävling på jobbet. Med stegräknare och allt. Det var visserligen frivilligt, men det betyder för min del att jag såklart måste vara med. Jag kan ju inte vara en svikare, mes och allmän supertönt? Åtminstone inte hela tiden... Nåja, jag ligger 10:a av de 16 i laget. Man kan se hur många steg kollegorna registrerat varje dag, så det går inte komma undan. Och inte ska jag väl tro att de som får ihop sådär sjukt många steg fuskar? Vuxna människor? Eller kan det vara så att de passar på att skaka stegmätaren medan de ser på TV och äter chips? Någon kanske sätter mätaren på sin 8-åring...!?! Eller så hittar de bara på ett trevligt antal steg som de fyller i på webben utan att de ens kommit över de 7000 må-bra-stegen? Hu, så hemskt det vore i sådana fall!

Jag är glad om jag kommer över må-bra-stegen varje dag. Då vet jag ju att jag mår bra utan att jag behöver känna efter. Det brukar inte vara något problem att få ihop 7000 steg, men en kväll fick jag faktiskt lov att jogga på stället i TV-rummet under sisådär 10 minuter för att komma över den magiska gränsen innan jag registrerade stegen och gick och lade mig. Det är väl inte att fuska...?

Men idag har jag varit på "Step Intervall" 75 minuter och då blir det minsann steg: drygt 5000 på träningen och dessutom gick jag 7800-nånting steg tidigare under dagen. Jag är därmed mer än nöjd! Idag, alltså.

Svettig inspelning

Gospelago spelade in två låtar idag! I riktig studio! Det hela var väldigt intressant och otroligt svettigt... Varje stämma fick spela in var för sig i ett litet rum utan speciellt effektiv ventilation. Om inte vår energiske körledare hade stått utanför glasrutan som vette in till "mix-avdelningen" och vevat med armarna åt oss (heter visst dirigerat på fackspråk) hade vi nog inte mäktat med de omtagningar som krävdes innan "producenten" var nöjd med vår insats. Nu får vi vänta till hösten då den lilla cd:n ska vara klar!

Min bror passade barnen hela dagen hemma hos sig i stan. De fick följa med honom till kyrkan och gick sedan på Max för att äta innan de köpte ny mössa åt lillbrorsan som tappat bort sin batman-mössa (i kyrkan). Därefter köpte de med sig fikabröd och gick hem till favoritmorbrorn där de levde rövare och åt snask till dess att mor och far kom från inspelningen. Vi bjöds på middag - renskavsgryta med champinjoner och timjan, jättegott! - och konditoritårta. Nu är vi hemma; mätta, trötta och nöjda med dagen.

Livets bröd

Bröd har ändå en lång tradition hos oss männsikor. Vi har alltid bakat bröd. Visst är det en sanning med modifikation. Stenåldersdieten bestod visserligen mest av kött, nötter och rötter. Den senaste forskningen visar att vi mår bra av dieter av modellen GI och LCHF, men bröd har ändå hängt med under en så lång tid att vi liksom programmerats att gilla detta enkla livsmedel. Som i sin enkelhet är så fantastiskt. Det får mig att tänka på avsittet i Johannesevangeliet 6 verserna 24-36 där vi kan läsa Jesu ord "Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta..." (Joh. 3:36)

Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.

Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.

Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.