Hundvakt och bokläsning

Vi är hundvakt åt grannarnas fina blandrastik på sportlovet. Det är både roligt och jobbigt. Efter att själva ha haft hund i 11 år minns vi förstås hur arbetsamt det faktiskt är att ansvara för ett fyrbent energiknippes tillvaro. Visst, det blir en hel del promenader, vilket är nog så bra för hälsan, men ändå känner man sig otillräcklig i hundens värld. När maken och jag skaffade vår hund - som alltså inte finns med oss längre - var vi unga, pigga studenter. Vi hade alltså en massa tid över i våra liv. Denna tid fick vår käre Dragos, en underbar blandras som såg ut som en mycket förvuxen cocker spaniel. Eller kanske hellre en 40 kilos gosebjörn. Nu, med tre barn, jobb och radhus, så är liksom tid inte något som vi har för mycket av... Nåja, lilla Saga (som säkert bara väger 20-25 kg) verkar nöjd. Vi är ju hemma i veckan, så hon är aldrig ensam, fastän hon skulle orka aktiveras både fysiskt och psykiskt mycket mera än vad vi hinner med. Men det är mysigt med hund, det kan inte hjälpas!

I övrigt gör vi inte mycket på sportlovet. Det är hela vitsen med lov, tycker jag. Ungarna kan gott ha långtråkigt, de har inte velat hitta på något ännu, varken med mig eller med kompisar. De vill faktiskt också mest vara hemma och slappa, de behöver också avkoppling. Att tro att de måste aktiveras varje ledig stund är fånigt. De stora döttrarna läser böcker - just nu fängslas de av Twilight-serien. Storasyster har redan läst böckerna ett varv och småläser lite ur dem ännu en vända för att kunna prata med syrran om vad som händer. Och med mig. Jag läser också. Såklart. Innan vi kunde se filmen behövde jag också ha läst första boken. Pappa är inte intresserad... Men visst är böckerna underbart romantiska och spännande. Jag håller på med den tredje, lillsyrran läser den andra och storasyster längtar till dess att film nummer två kommer på DVD...

Jag läser rätt mycket generellt. Eller mycket och mycket. Ett par böcker i månaden. Gärna svenska författare som Åsa Larsson, Stieg Larsson, Roslund och Hellström och Karin Alvtegen. Men även annat slinker såklart ner, lite Jo Nesbö (norskt "ö" på slutet), Alexander Mc Call Smith, John Grisham och Arto Paasilinna till exempel. Serien om Djingis Khan är väldigt bra, tror att författaren heter Conn Iggulden (kan vara felstavat, ids inte kontrollera stavningen). Dessutom måste jag läsa vissa barn- och ungdomsböcker som jag köper hem till mina döttrar. Guldkompassen-serien läser jag högt för barnen om kvällarna. Det har inte blivit så mycket nu som förr eftersom döttrarna föredrar att läsa själva numera. Jag har också slurpat i mig de roliga böckerna om Artemis Fowl som riktar sig till ungdomar. Har läst den första högt, men sedan fått njuta av de andra för mig själv när tjejerna inte tyckte att de var så intressanta. (För lite kärlek gissar jag!) Med viss förskräckelse läste jag Mårten Sandéns "Den femte systern" efter min då 10-åriga dotter hade läst den. Hu, vilken hemsk bok. Alldeles för läskig och för kortfattat skriven. Jag fick inget sammanhang alls och lade ifrån mig den med obehaglig känsla i magen. Dottern gillade den och vi har förstås köpt nummer två i samma serie som nyligen kommit ut, "Det viskande barnet". Jag måste förstås läsa den också, för säkerhets skull, men nu 11-åriga dottern sade att den inte alls var läskig. Tur för mamman!

Näe, det är dax för lite umgänge med maken över en kopp te och en av dagens surdegs-tekakor. De blev riktigt goda (har förstås smakat). Fuskade med ca 10 g jäst när jag insåg att jag ville göra en riktigt stor deg. Jag tog Martin Johansson-mängd av surdeg igårkväll (100 g surdegsgrund + 180 g rågmjöl + 300 g vatten) och gjorde degen imorse av surdegen samt ca 5 dl vatten, ca 1 l rågsikt, lite kruskakli, lite skållat fyrkornskross (blev alltså lite mera vatten!), lite sirap, lite anis och fänkål, lite salt och "resten" vetemjöl (tog Manitoba Cream). Degen jäste snabbt över degbunkens kant, så det blev en hel del tekakor! Kanske lyckas jag lägga ut några bilder - som jag förstås så duktigt tog - någon gång...? Stora dottern bakade förresten en underbar morotskaka som vi njöt till en kopp te tidigare idag. Hon blir nog sur om jag snor ännu en bit ikväll...

Chokladkaka och tårar

Idag hade några av mina elever med sig chokladkaka (kladdkakeliknande tårta med glasyr) till morgonens matematiklektion. Tre av klassens gulliga elever hade träffats dagen innan hemma hos en i gruppen och bakat kakan. De sade att det var för att jag hade fyllt år för någon vecka sedan... Kakan var jättegod och gesten var väldigt fin. Vi snodde kaffe och te i lärarrummet och fikade i klassrummet. Det var inte lätt att fokusera på vår sista matematikgenomgång innan provet som vi hade senare under dagen. Nu, när jag inte står inför en skolklass, utan sitter hemma i lugn och ro känner jag att jag behöver blinka med ögonen lite ofta när jag tänker på kakan. Eller snarare när jag tänker på eleverna som bakat. En liten tår vill envist pressa sig fram ur frökens ögonvrå...

Gospel i kropp och själ

I helgen har jag sjungit gospel! Och inte bara jag, såklart. Hela min kör, Gospelago, och ytterligare en "tillfällig" kör från Boo församling ägnade hela lördagen åt att sjunga gospel tillsammans. Vi avslutade med konsert till förmån för Haitis offer på kvällen. Den fina musiksalen i Kyrkans Hus i Orminge var knökfull (kring 160 åhörare) under den timlånga konserten. Det var jätteroligt, förstås.

Som den "perfektionist" jag är känner jag mig alltid lite obekväm när jag ska sjunga låtar som jag inte kan superbra vad gäller stämma och text, men i gospel är det inte riktigt tillåtet att stå och glo på noter, så det var bara att göra sitt bästa. Och det var nog tillräckligt bra för att glädja några av åhörarna, min bror och mina tre barn var där och lyssnade. Mellandottern sade efteråt: "Mamma, inte visste jag att du var så bra på att sjunga!"... det får man väl se som en komplimang?

Idag sjöng Gospelago på högmässan i Gustavsbergs kyrka och det var också jättekul. Vår kyrka bjuder på härlig akustik och gospelmusiken passar märkbart bra in i Svenska kyrkans liturgi. Nu dröjer det ett par veckor till dess att vi sjunger igen, på gudstjänst i Skärgårdskyrkan. Den som är intresserad av att hålla koll på våra framträdanden kan titta i kalendariet på Gospelagos hemsida, finns i länkarna intill.

Gospelmusik har en tendens att gå rakt in i kroppen, inte bara in i själen - eller hjärtat som man kanske säger - som annan musik med viktigt budskap. Gospel är speciellt. När också kroppen tar till sig av musikens inneboende kraft händer det något - jag vill nog inte välja ordet "magiskt" i detta sammanhang, men mäktigt är det definitivt. Öron och hjärna registrerar texten med glädjebudskapet samtidigt som musiken absorberas i resten av kroppen så att hela ens väsen uppfylls av energi, glädje och kärlek så att det räcker läääänge. Prova själv om du inte tror mig!

Komma igång

I veckan började döttrarna skolan. Maken har bytt jobb. Lillbrorsan har lärt sig åka skridskor. Jag har gått till jobbet varje dag och börjar därmed komma igång med att motionera mera. Vanligtvis cyklar jag till jobbet. Det tar väl 7 minuter ungefär. Lite längre tid när det är snö och lite kortare tid när jag har bråttom och vädret är fint. Att gå har jag alltid upplevt som slöseri med tid, eftersom det tar ungefär 17-18 minuter. Men snön och kylan har gjort att jag i veckan har valt att gå. Utom en dag då jag behövde skynda hem från förskolan efter att ha lämnat sonen eftersom jag kom på att vi glömt hjälm - något som krävs för att barnen ska få åka stjärtlapp (bra, tycker jag!). Då valde jag att cykel som transportmedel för att det skulle gå lite snabbare. Vi får väl se hur länge jag ids "slösa" dyrbar tid på promenader till och från jobbet...

Julens självklarheter

En hel del bakning och matlagning har det blivit både inför och under julen. Det blev förstås lussebullar och pepparkakor till Lucia.

När det gäller recept på lussebullar är jag mycket traditionell och gör helt enkelt en vanlig bulldeg fast med extra mycket smör. Och saffran, naturligtvis. Jag provade att fräsa saffranet i lite smör efter att ha läst någonstans att det skulle ge extra smak. Men jag tror inte på genvägar och fusk med t.ex. Kesella för att få ner fetthalten. Det blir bara riktigt goda och saftiga lussekatter om man har riktigt och rikligt med smör, anser jag. Hittills har jag inte misslyckats med den metoden.

Till pepparkakorna hittade jag ett suveränt recept i ett nummer av Allt om Mat för ca 10 år sedan. Receptet är också det mycket klassiskt skulle jag tro, men jag har modifierat det lite för att ytterligare underlätta tillverkningen av kakdegen. (Jag struntar i att röra rumsvarmt smör med kryddorna innan jag slår på den heta degvätskan... jättelätt!) Så här gör man:

Suveräna pepparkakor
Ingredienser:
500 g smör (inget fusk, smör ska det vara!)
> 2 msk kanel
> 1 msk mald nejlika
> 1 msk ingefära
> 1 msk mald eller finstött kardemumma
4 dl socker
2 dl mörk sirap
1½ dl vatten
1 kg vetemjöl (ca 1 2/3 l)
1 msk bikarbonat
Tillvägagångssätt:
Lägg smör och kryddor i en stor bunke, gärna rostfri.
Koka upp socker, sirap och vatten och häll det över smör och kryddor
Rör med en vanlig matsked tills smöret har smält och allt blandats
Blanda mjöl med bikarbonat och rör ned i smeten
Degen är lös och måste stå kallt över natten (minst)
Ta fram lite deg åt gången, jag brukar skära lös fina bitar med en matkniv
Kavla och gör tunna pepparkakor eller gör på snabbsättet som ger de tunnaste och därför godaste kakorna: hyvla degen med osthyvel och lägg på plåtar (det är smart om man är två personer, för det går jättefort med hyvling och gräddning!)
Grädda i 200 grader ca 4-5 minuter beroende på hur tunna kakor du gjort
Jag fryser in i 2-3 runda kakburkar av plåt som jag sedan tar fram i omgångar, kakorna går ändå åt ganska snabbt...

I år gjorde jag drömmar och kolakakor för att ha som "vardagskakor" till en kaffetår. Och så bakade jag min mammas specialité som min pappa älskar att äta: en härlig mandelkaka med smörkrämsfyllning som i mammas recept heter Liz favoriter. Så här gör man dessa små godsaker:

Liz favoriter
Mandelkakorna
Skålla, skala och mal 2 hg sötmandel
Blanda mandeln med 2 hg florsocker och 1/2 tsk bakpulver
Vispa 2 stora äggvitor till hårt skum
Vänd ned äggvitorna i mandelblandningen
Toppa ut smeten på bakpappersklädd plåt med hjälp av två dessertskedar, man kan platta till dem lite om man vill
Grädda i ca 10 minuter i 150 grader tills kakorna är lite gulbruna
Låt kakorna kallna helt
Smörkrämen
Rör ihop 75 g rumsvarmt smör med 50 g (ca 1 dl) florsocker, 1 äggula och 1 tsk vaniljsocker
Vispa 1/2 dl grädde och blanda med det andra
Låt stå svalt medan kakorna kallnar
Lägg slutligen ihop kakorna två och två med lite av krämen emellan
Kakorna går bra att frysa




Någon dag efter jul blev jag sugen på en god sockerkaka och gjorde då en suverän kaka som mamma kallar Lennarts kaka. Det receptet kommer också. Den sockerkakan är ganska lätt och somrig och har sitt smör i en såsig fyllning istället för i själva kaksmeten. Mycket god till en kopp te på eftermiddagen.

Under ledigheten har jag bakat vanligt jästbröd för att blidka mina rost-sugna barn men självklart har det blivit en del surdegsbröd. I julklapp hade jag köpt mig Martin Johanssons nyutgivna surdegsbok och där har jag hunnit prova ett par finfina bröd.

Sedan har vi julmaten som är värd att nämnas: Hos oss gör vi det enkelt med färdigköpt sill och t.o.m. färdigkokt skinka. I år köpte vi jättefin skinka på Sabis, Nibble gårdsskinka tror jag den hette. Till den fick man en burk supergod senap, någon slags whiskeysenap - jag återkommer med info om den. Vi köper också kalvsylta, pastej och prinskorvar och annat som jag inte är så fascinerad av att tillverka.

Men vi gör alltid egen gravad lax, köttbullar, laxpaté och nubbesallad. En god omelett med champinjonstuvning vill jag alltid ha liksom Janssons frestelse, så det gör vi också. Jag ska skriva in recept på laxpatén och nubbesalladen, de är enkla och väldigt goda rätter som passar året om som förrätter eller till buffé.

På julafton och juldagen äter vi julbord. Sedan är det nog. Då äter vi bara upp skinka och ev. överbliven gravad lax som smörgåspålägg till frukost/lunch de närmaste dagarna efter jul. På annandagen äter mina svärföräldrar och jag lutfisk med "vit sås med lök i", kokt potatis och kokta ärtor. Massor av kryddpeppar också. Övriga familjen får annan fisk.

Sedan ville maken och jag gärna slippa "kraftig" mat och drog till med pasta med gorgonzolasås en dag, kycklingbollar med couscoussallad kommande dag, paj med tomat, lök, oliver och fetaost en tredje dag och asiatiskt inspirerad kycklinggryta en fjärde dag. Så blev det nyår och då mumsade vi i oss toast med kräftstjärtsröra, oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås samt pannacotta med exotiska frukter. Det kanske jag skriver mera om.

Men det får bli en annan gång. Nu blev jag så sugen på te och en god apelsin av att tänka på mat, så jag får ge mig.

Årets sämsta bloggare...

... måste nog vara jag, alla kategorier. Inte nog med att jag har usla inlägg vad gäller spännande innehåll och coola bilder, jag skriver också alldeles för sällan för att ens kunna betraktas som en "riktig" bloggare. Suck! Inte heller kan man förvänta sig någon bättring av mig detta år eftersom jag är emot allt vad nyårslöften heter. Nåja, kanske kommer ett och annat inlägg om diverse bak- och mataktiviteter som jag har haft den senaste tiden. Kanske inte. Den som lever får se...

Mattefest på riktigt

Mina elever i matematik och jag har myntat uttrycket "mattefest". Det kommer ursprungligen av min önskan att göra matematiklektionerna så positiva som möjligt och jag brukar därför säga att matematik är riktigt festligt. Det är med andra ord mattefest varje gång vi har lektion. I går råkade jag dessvärre inför naturvetarklassen haspla ur mig att jag tyckte att dagens avsnitt var det tråkigaste i matematiken... Inte så smart eller pedagogiskt! Att sprida negativ stämning i ett ämne som elever kan uppfatta som svårt är inte att rekommendera. Jag försökte såklart släta över det hela genom att i slutet av lektionen hävda att det faktiskt varit riktigt roligt "...eller hur?" och att jag ångrade mitt tidigare yttrande. Trovärdigt? Nja.

Medan middagens potatisgratäng gräddades slängde jag ihop ett par sådana där marmorerade sockerkakor som är så goda och proppade in i ugnen. Dessa fick kallna i förrådet och idag bjöd jag mina gulliga elever på riktig mattefest. Skolan bjöd på kaffe, te och saft och så fikade vi tillsammans innan vi körde igång med nästa genomgång. Det var trevligt. Lite orättvis känner jag mig dock gentemot mina andra klasser (en grupp i samhällskunskap och en i Matematik B-kurs), men det var just för dessa elever som jag spred dåliga vibbar och därmed behövde jag neutralisera detta med goda sockerkakor... Det är också enklare att bjuda 16 elever än 30... framför allt är det lättare att baka till färre. Hoppas att alla förstår.