Bröd har ändå en lång tradition hos oss männsikor. Vi har alltid bakat bröd. Visst är det en sanning med modifikation. Stenåldersdieten bestod visserligen mest av kött, nötter och rötter. Den senaste forskningen visar att vi mår bra av dieter av modellen GI och LCHF, men bröd har ändå hängt med under en så lång tid att vi liksom programmerats att gilla detta enkla livsmedel. Som i sin enkelhet är så fantastiskt. Det får mig att tänka på avsittet i Johannesevangeliet 6 verserna 24-36 där vi kan läsa Jesu ord "Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta..." (Joh. 3:36)
Lite coolt. Inte bara för att precis alla kan förstå liknelsen, utan för att det är så sant som det är sagt på flera plan. Vissa har använt liknelsen i litteraturen, t.ex. Astrid Lindgren som i boken Mio min Mio uppfunnit bröd som mättar och vatten som släcker törsten till de modiga gossarna som reser iväg för att rädda "världen". Tolkiens alvbröd känns också som sprunget ur Jesu ord. Det är tydligt. Bröd är viktigt som basföda och vi människor förstår precis symboliken. Sedan är det upp till var och en att tro på Jesu ord eller inte.
Alla har vi väl suttit på någon middag där det serverats god mat, suverän dryck och ett underbart bröd! Vad är det man pratar om kring bordet? Jo, brödet! "Vilket fantastiskt bröd! Vem har bakat det? Kan jag få receptet?" Vi säger att köttet är mört, att vinet passar perfekt till maträtten och att desserten är precis lagom söt. Men vi vågar oss på att ääääälska brödet. Fastän det är det enklaste av alla rätterna. Bara lite mjöl, vatten och salt.
Jag tog precis ut två bröd ur ugnen. Surdegen drog jag igång i går på kvällen, degen körde jag tidigt i morse och lät den stå i kylen över dagen för att slutligen tas ut vid 15.00 och gräddas vid 16.45 i form av två avlånga brödlimpor. Surdeg av råg, sedan specialvetemjöl, vatten och salt. Vi ska äta det med tillbehören parmaskinka, tomater, sallad, oliver, fint skuren parmesanost, räkor och majonnäs samt färskost som vi själv piffar upp med vitlök och torkade örtkryddor. Också barnen gillar denna "fredagsmat" som med fördel kan varieras med god salami eller annat man gillar. Brödet är och förblir huvudpersonen. Historiskt, åtminstone sedan Jesu tid, och enligt min mening än idag.
fredag 7 maj 2010
Webbenkät!
Nu måste alla ni (3?) som ibland läser denna blogg smyga in på mina elevers coola webbenkät och besvara den! Vi pysslar med "Brott och straff" i skolan och tänkte undersöka det s.k. allmänna rättsmedvetandet, d.v.s. vad vanligt folk tycker är brottsligt. Eleverna har totat ihop 20 frågor och det tar bara ett par minuter att svara. Vi vill få in 1000 svar innan jag stänger ned enkäten 20 maj. Hjälp oss genom att klicka på länken och besvara enkäten!
http://bit.ly/rattsmedvetande
http://bit.ly/rattsmedvetande
torsdag 6 maj 2010
Kalas och inspelning
Imorgon fyller vår stora flicka 12 år. Det är inte klokt! Hon var ju nyss en liten nyfödd bebis som mest liknade en blandning av Göran Persson och Yoda... (Låter inte vackert, men jag lovar att det var urgulligt!) Vår lilla gumsigumma som några månader senare hasade runt på baken och pös ut luft i bestämda puffar medan hon jagade efter vår hund för att dra honom i klorna. Hunden blev sedermera expert på att ligga med alla fyra tassar väl gömda under kroppen...
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
Hon har blivit så stor helt plötsligt! Likadant är det med mellansyster 10 år och lillebror som snart fyller 6 år. Stora och kloka och underbara! Hur ska jag hinna krama dem tillräckligt mycket? Pussa deras pannor? Sitta i soffan med något av de vassa, knöliga och alldeles för stora barnen i famnen på fredagskvällarna? Hur ska jag hinna lära dem allt, varna dem för allt, förbereda dem för allt spännande, roligt och knasigt de kommer att uppleva?
Ett kalas ska hon få. Men vi hinner inte förrän skolan har slutat. Kanske ett badkalas som förra året på mitt jobb där det finns pool. Det är alltid kul att kunna bjuda alla i klassen. Och dottern är en generös person som inte gärna vill att någon blir utanför. Imorgon blir det några presenter och lite fusktårta. Gjorde precis ett par kladdkakor i avlånga formar. Lite bär och grädde piffar upp!
Vi ska också på kalas på lördag. Grannen fyller 30. Vi bor vägg i vägg så det blir väldigt lätt att ordna med transport... Det blir riktigt roligt. Maken och jag insåg bara att det ju var länge sedan någon av oss fyllde 30... Kan man vara så ung, verkligen? I vår ålder? Vi blir båda 40 nästa år...!
På söndag ska vår kör spela in en liten skiva. Tre låtar som vår körledare har skrivit. Oj, vad det ska bli kul! Hoppas bara att rösten är fräsch till dess, barnen har varit lite förkylda i veckan och själv brukar man ju få en släng av sleven så fort det blir helg. Men det är bara att hoppas! Jag ska öva på en speciellt knepig ton som vi i altstämman sällan lyckas träffa av (tja, utom förstås den bästa bönan Karin, hon har alltid koll på allt i alten!). Berättar mer om detta någon annan gång.
Ikväll hann jag med att koka och "lägga in" ett gäng rödbetor som jag höll på glömma bort i kylen, sätta fräs på en surdeg, baka ett sådant där mörkt "bikarbonatbröd" med frön och frukt som man bara blandar ihop och sedan gräddar samt slänga ihop de där kladdkakorna. Och så har jag ääääntligen skrivit in ett par utlovade julrecept här i bloggen. Och detta lilla inlägg. Inte klokt vad effektivt!
Snabbt bikarbonatsbröd
Blanda ihop i en bunke de torra ingredienserna:
4½-5 dl mjöler, t.ex. vetemjöl + grahamsmjöl
ca 1 dl 4-kornskross
ca ½ dl kli (vete- eller kruskakli)
lite solros-, pumpa- och linfrön
1 msk bikarbonat
lite torkad frukt, t.ex. aprikoser i mindre bitar och tranbär
Blanda sist i:
½ l filmjölk (eller naturell yoghurt)
½ dl mörk sirap
Skrapa ned den smetiga degen i en väl smord, avlång form och grädda 55-60 minuter i 200 grader
Stjälp upp brödet och låt det kallna under duk på galler, gärna över natten (vira in brödet lite)
½ msk salt
onsdag 24 mars 2010
Invecklat utvecklingssamtal
Imorgon har jag utvecklingssamtal. Alltså inte i rollen som lärare utan "mitt eget" utvecklingssamtal med min chef, rektorn. Efter snart två år på min arbetsplats är det dax. Jag såg framför mig att jag skulle dansa in på kontoret, sätta mig på en stol och lyssna till rektorns syn på mitt arbete och hur han därefter vill utveckla mig. Det hela skulle väl ta en kvart, max en halvtimme. Men så fick vi en slags manual att utgå ifrån. Det var flera veckor sedan, jag har bara låtit den ligga och mogna till nu...
Och nu har jag ägnat en god stund (en och en halv timme!) åt att faktiskt gå igenom manualen och punkt för punkt besvara frågorna som fanns. Det hela blev fem sidor, datorskrivet, varav manualen i sig stod för 1,5 sidor luftig text med punktlistor. Jag har babblat på i 3,5 sidor! Och undvikit radbrytningar för att snåla..! Vad i friden är det jag har gjort??? Jag har förberett en tvåtimmars monolog som rektor-stackarn ska måsta genomlida! Om han inte somnar så är han en riktig tuffing. Suck! Tänk att det ska vara så svårt att bara vara kortfattad! (Och det har jag glömt att skriva in på frågan om vilka som är mina svaga sidor. Det blir ännu ett stycke på ett par rader som jag måste föra in. "Svårt att uttrycka mig kortfattat i skrift." Men det ser så litet, tanigt och ensamt ut så jag fyller på med exempel och förklaringar som alltid...)
Eftersom jag anser mig vara någorlunda smart känns det som om variant ett - glida in, sitta ned och lyssna i typ en kvart - kommer att gynna mig och min blivande löneutveckling bättre än variant tvåtimmarsmonolog. Eller...?
Och nu har jag ägnat en god stund (en och en halv timme!) åt att faktiskt gå igenom manualen och punkt för punkt besvara frågorna som fanns. Det hela blev fem sidor, datorskrivet, varav manualen i sig stod för 1,5 sidor luftig text med punktlistor. Jag har babblat på i 3,5 sidor! Och undvikit radbrytningar för att snåla..! Vad i friden är det jag har gjort??? Jag har förberett en tvåtimmars monolog som rektor-stackarn ska måsta genomlida! Om han inte somnar så är han en riktig tuffing. Suck! Tänk att det ska vara så svårt att bara vara kortfattad! (Och det har jag glömt att skriva in på frågan om vilka som är mina svaga sidor. Det blir ännu ett stycke på ett par rader som jag måste föra in. "Svårt att uttrycka mig kortfattat i skrift." Men det ser så litet, tanigt och ensamt ut så jag fyller på med exempel och förklaringar som alltid...)
Eftersom jag anser mig vara någorlunda smart känns det som om variant ett - glida in, sitta ned och lyssna i typ en kvart - kommer att gynna mig och min blivande löneutveckling bättre än variant tvåtimmarsmonolog. Eller...?
onsdag 3 mars 2010
Hundvakt och bokläsning
Vi är hundvakt åt grannarnas fina blandrastik på sportlovet. Det är både roligt och jobbigt. Efter att själva ha haft hund i 11 år minns vi förstås hur arbetsamt det faktiskt är att ansvara för ett fyrbent energiknippes tillvaro. Visst, det blir en hel del promenader, vilket är nog så bra för hälsan, men ändå känner man sig otillräcklig i hundens värld. När maken och jag skaffade vår hund - som alltså inte finns med oss längre - var vi unga, pigga studenter. Vi hade alltså en massa tid över i våra liv. Denna tid fick vår käre Dragos, en underbar blandras som såg ut som en mycket förvuxen cocker spaniel. Eller kanske hellre en 40 kilos gosebjörn. Nu, med tre barn, jobb och radhus, så är liksom tid inte något som vi har för mycket av... Nåja, lilla Saga (som säkert bara väger 20-25 kg) verkar nöjd. Vi är ju hemma i veckan, så hon är aldrig ensam, fastän hon skulle orka aktiveras både fysiskt och psykiskt mycket mera än vad vi hinner med. Men det är mysigt med hund, det kan inte hjälpas!
I övrigt gör vi inte mycket på sportlovet. Det är hela vitsen med lov, tycker jag. Ungarna kan gott ha långtråkigt, de har inte velat hitta på något ännu, varken med mig eller med kompisar. De vill faktiskt också mest vara hemma och slappa, de behöver också avkoppling. Att tro att de måste aktiveras varje ledig stund är fånigt. De stora döttrarna läser böcker - just nu fängslas de av Twilight-serien. Storasyster har redan läst böckerna ett varv och småläser lite ur dem ännu en vända för att kunna prata med syrran om vad som händer. Och med mig. Jag läser också. Såklart. Innan vi kunde se filmen behövde jag också ha läst första boken. Pappa är inte intresserad... Men visst är böckerna underbart romantiska och spännande. Jag håller på med den tredje, lillsyrran läser den andra och storasyster längtar till dess att film nummer två kommer på DVD...
Jag läser rätt mycket generellt. Eller mycket och mycket. Ett par böcker i månaden. Gärna svenska författare som Åsa Larsson, Stieg Larsson, Roslund och Hellström och Karin Alvtegen. Men även annat slinker såklart ner, lite Jo Nesbö (norskt "ö" på slutet), Alexander Mc Call Smith, John Grisham och Arto Paasilinna till exempel. Serien om Djingis Khan är väldigt bra, tror att författaren heter Conn Iggulden (kan vara felstavat, ids inte kontrollera stavningen). Dessutom måste jag läsa vissa barn- och ungdomsböcker som jag köper hem till mina döttrar. Guldkompassen-serien läser jag högt för barnen om kvällarna. Det har inte blivit så mycket nu som förr eftersom döttrarna föredrar att läsa själva numera. Jag har också slurpat i mig de roliga böckerna om Artemis Fowl som riktar sig till ungdomar. Har läst den första högt, men sedan fått njuta av de andra för mig själv när tjejerna inte tyckte att de var så intressanta. (För lite kärlek gissar jag!) Med viss förskräckelse läste jag Mårten Sandéns "Den femte systern" efter min då 10-åriga dotter hade läst den. Hu, vilken hemsk bok. Alldeles för läskig och för kortfattat skriven. Jag fick inget sammanhang alls och lade ifrån mig den med obehaglig känsla i magen. Dottern gillade den och vi har förstås köpt nummer två i samma serie som nyligen kommit ut, "Det viskande barnet". Jag måste förstås läsa den också, för säkerhets skull, men nu 11-åriga dottern sade att den inte alls var läskig. Tur för mamman!
Näe, det är dax för lite umgänge med maken över en kopp te och en av dagens surdegs-tekakor. De blev riktigt goda (har förstås smakat). Fuskade med ca 10 g jäst när jag insåg att jag ville göra en riktigt stor deg. Jag tog Martin Johansson-mängd av surdeg igårkväll (100 g surdegsgrund + 180 g rågmjöl + 300 g vatten) och gjorde degen imorse av surdegen samt ca 5 dl vatten, ca 1 l rågsikt, lite kruskakli, lite skållat fyrkornskross (blev alltså lite mera vatten!), lite sirap, lite anis och fänkål, lite salt och "resten" vetemjöl (tog Manitoba Cream). Degen jäste snabbt över degbunkens kant, så det blev en hel del tekakor! Kanske lyckas jag lägga ut några bilder - som jag förstås så duktigt tog - någon gång...? Stora dottern bakade förresten en underbar morotskaka som vi njöt till en kopp te tidigare idag. Hon blir nog sur om jag snor ännu en bit ikväll...
I övrigt gör vi inte mycket på sportlovet. Det är hela vitsen med lov, tycker jag. Ungarna kan gott ha långtråkigt, de har inte velat hitta på något ännu, varken med mig eller med kompisar. De vill faktiskt också mest vara hemma och slappa, de behöver också avkoppling. Att tro att de måste aktiveras varje ledig stund är fånigt. De stora döttrarna läser böcker - just nu fängslas de av Twilight-serien. Storasyster har redan läst böckerna ett varv och småläser lite ur dem ännu en vända för att kunna prata med syrran om vad som händer. Och med mig. Jag läser också. Såklart. Innan vi kunde se filmen behövde jag också ha läst första boken. Pappa är inte intresserad... Men visst är böckerna underbart romantiska och spännande. Jag håller på med den tredje, lillsyrran läser den andra och storasyster längtar till dess att film nummer två kommer på DVD...
Jag läser rätt mycket generellt. Eller mycket och mycket. Ett par böcker i månaden. Gärna svenska författare som Åsa Larsson, Stieg Larsson, Roslund och Hellström och Karin Alvtegen. Men även annat slinker såklart ner, lite Jo Nesbö (norskt "ö" på slutet), Alexander Mc Call Smith, John Grisham och Arto Paasilinna till exempel. Serien om Djingis Khan är väldigt bra, tror att författaren heter Conn Iggulden (kan vara felstavat, ids inte kontrollera stavningen). Dessutom måste jag läsa vissa barn- och ungdomsböcker som jag köper hem till mina döttrar. Guldkompassen-serien läser jag högt för barnen om kvällarna. Det har inte blivit så mycket nu som förr eftersom döttrarna föredrar att läsa själva numera. Jag har också slurpat i mig de roliga böckerna om Artemis Fowl som riktar sig till ungdomar. Har läst den första högt, men sedan fått njuta av de andra för mig själv när tjejerna inte tyckte att de var så intressanta. (För lite kärlek gissar jag!) Med viss förskräckelse läste jag Mårten Sandéns "Den femte systern" efter min då 10-åriga dotter hade läst den. Hu, vilken hemsk bok. Alldeles för läskig och för kortfattat skriven. Jag fick inget sammanhang alls och lade ifrån mig den med obehaglig känsla i magen. Dottern gillade den och vi har förstås köpt nummer två i samma serie som nyligen kommit ut, "Det viskande barnet". Jag måste förstås läsa den också, för säkerhets skull, men nu 11-åriga dottern sade att den inte alls var läskig. Tur för mamman!
Näe, det är dax för lite umgänge med maken över en kopp te och en av dagens surdegs-tekakor. De blev riktigt goda (har förstås smakat). Fuskade med ca 10 g jäst när jag insåg att jag ville göra en riktigt stor deg. Jag tog Martin Johansson-mängd av surdeg igårkväll (100 g surdegsgrund + 180 g rågmjöl + 300 g vatten) och gjorde degen imorse av surdegen samt ca 5 dl vatten, ca 1 l rågsikt, lite kruskakli, lite skållat fyrkornskross (blev alltså lite mera vatten!), lite sirap, lite anis och fänkål, lite salt och "resten" vetemjöl (tog Manitoba Cream). Degen jäste snabbt över degbunkens kant, så det blev en hel del tekakor! Kanske lyckas jag lägga ut några bilder - som jag förstås så duktigt tog - någon gång...? Stora dottern bakade förresten en underbar morotskaka som vi njöt till en kopp te tidigare idag. Hon blir nog sur om jag snor ännu en bit ikväll...
torsdag 18 februari 2010
Chokladkaka och tårar
Idag hade några av mina elever med sig chokladkaka (kladdkakeliknande tårta med glasyr) till morgonens matematiklektion. Tre av klassens gulliga elever hade träffats dagen innan hemma hos en i gruppen och bakat kakan. De sade att det var för att jag hade fyllt år för någon vecka sedan... Kakan var jättegod och gesten var väldigt fin. Vi snodde kaffe och te i lärarrummet och fikade i klassrummet. Det var inte lätt att fokusera på vår sista matematikgenomgång innan provet som vi hade senare under dagen. Nu, när jag inte står inför en skolklass, utan sitter hemma i lugn och ro känner jag att jag behöver blinka med ögonen lite ofta när jag tänker på kakan. Eller snarare när jag tänker på eleverna som bakat. En liten tår vill envist pressa sig fram ur frökens ögonvrå...
söndag 14 februari 2010
Gospel i kropp och själ
I helgen har jag sjungit gospel! Och inte bara jag, såklart. Hela min kör, Gospelago, och ytterligare en "tillfällig" kör från Boo församling ägnade hela lördagen åt att sjunga gospel tillsammans. Vi avslutade med konsert till förmån för Haitis offer på kvällen. Den fina musiksalen i Kyrkans Hus i Orminge var knökfull (kring 160 åhörare) under den timlånga konserten. Det var jätteroligt, förstås.
Som den "perfektionist" jag är känner jag mig alltid lite obekväm när jag ska sjunga låtar som jag inte kan superbra vad gäller stämma och text, men i gospel är det inte riktigt tillåtet att stå och glo på noter, så det var bara att göra sitt bästa. Och det var nog tillräckligt bra för att glädja några av åhörarna, min bror och mina tre barn var där och lyssnade. Mellandottern sade efteråt: "Mamma, inte visste jag att du var så bra på att sjunga!"... det får man väl se som en komplimang?
Idag sjöng Gospelago på högmässan i Gustavsbergs kyrka och det var också jättekul. Vår kyrka bjuder på härlig akustik och gospelmusiken passar märkbart bra in i Svenska kyrkans liturgi. Nu dröjer det ett par veckor till dess att vi sjunger igen, på gudstjänst i Skärgårdskyrkan. Den som är intresserad av att hålla koll på våra framträdanden kan titta i kalendariet på Gospelagos hemsida, finns i länkarna intill.
Gospelmusik har en tendens att gå rakt in i kroppen, inte bara in i själen - eller hjärtat som man kanske säger - som annan musik med viktigt budskap. Gospel är speciellt. När också kroppen tar till sig av musikens inneboende kraft händer det något - jag vill nog inte välja ordet "magiskt" i detta sammanhang, men mäktigt är det definitivt. Öron och hjärna registrerar texten med glädjebudskapet samtidigt som musiken absorberas i resten av kroppen så att hela ens väsen uppfylls av energi, glädje och kärlek så att det räcker läääänge. Prova själv om du inte tror mig!
Som den "perfektionist" jag är känner jag mig alltid lite obekväm när jag ska sjunga låtar som jag inte kan superbra vad gäller stämma och text, men i gospel är det inte riktigt tillåtet att stå och glo på noter, så det var bara att göra sitt bästa. Och det var nog tillräckligt bra för att glädja några av åhörarna, min bror och mina tre barn var där och lyssnade. Mellandottern sade efteråt: "Mamma, inte visste jag att du var så bra på att sjunga!"... det får man väl se som en komplimang?
Idag sjöng Gospelago på högmässan i Gustavsbergs kyrka och det var också jättekul. Vår kyrka bjuder på härlig akustik och gospelmusiken passar märkbart bra in i Svenska kyrkans liturgi. Nu dröjer det ett par veckor till dess att vi sjunger igen, på gudstjänst i Skärgårdskyrkan. Den som är intresserad av att hålla koll på våra framträdanden kan titta i kalendariet på Gospelagos hemsida, finns i länkarna intill.
Gospelmusik har en tendens att gå rakt in i kroppen, inte bara in i själen - eller hjärtat som man kanske säger - som annan musik med viktigt budskap. Gospel är speciellt. När också kroppen tar till sig av musikens inneboende kraft händer det något - jag vill nog inte välja ordet "magiskt" i detta sammanhang, men mäktigt är det definitivt. Öron och hjärna registrerar texten med glädjebudskapet samtidigt som musiken absorberas i resten av kroppen så att hela ens väsen uppfylls av energi, glädje och kärlek så att det räcker läääänge. Prova själv om du inte tror mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)